Jag vågar företaga – jag är inte rädd

I filmen Sällskapsresan, som jag skamlöst lånat rubriken ovan ifrån, driver Magnus Härenstams rollfigur ett hjälpcenter för flygrädda.

Men för företagsrädda finns det tyvärr inga specialistkliniker att gå till.

Onekligen rätt synd. Jag tror att det skulle göra mycket gott här i världen.

När jag själv inledde min företagarbana hade jag inget val, mer eller mindre. Jag hade självmant bränt alla broar till den trygga anställningen, och att hitta ett nytt jobb inom det område jag nu bestämt mig för skulle vara min grej var ingen lätt match med den stenhårda konkurrensen som rådde. Med en kort distansutbildning och ytterst lite dokumenterad erfarenhet i ryggsäcken var det inte direkt några arbetsgivare som slogs om mig. Det var rätt knäpptyst om sanningen ska fram.

Plan A fick således snart strykas. Plan B, som uppfanns i all hast, fick bli ett eget företag. Förhoppningsvis skulle det vara lättare att få in en tå här och där om man inte krävde heltid, semesterersättning och diverse förmåner tänkte jag.

Pang! Ett par blanketter senare så hade jag plötsligt ett företag med F-skattsedel, moms och allt vad det innebar.

Jahaja. Och nu då?

Va! Räcker det inte med en affärsplan?

Äventyret inleddes i lite av en skyddad verkstad med en månads starta-eget-kurs i statens regi. Jag, som inte hade någon företagarbakgrund överhuvudtaget, kände mig verkligen inte redo, men kul med kurs! Tyvärr har allting en ände och så även statliga kurser. Och då kom verkligheten ifatt mig.

Skräcken kom. Gulp, liksom. Nu ska jag alltså försörja mig på det här? Och allt jag har är den här affärsplanen? Den betalar, vad jag vet, varken hyra eller telefonräkning.

Shit, milt sagt.

Nu gick det med facit i hand bra, och mitt bolags inkomster betalar snart sju år senare fortfarande såväl hyra som telefon. Men hade jag där satt mig ner och tänkt efter ordentligt, och känt att jag haft ett val att avstå, så kanske jag hade gjort det. För nästan 30 års skolning i skaffa-dig-ett-jobb-med-en-stabil-inkomst-mentaliteten sätter onekligen sin prägel på ens tankar och känslor. Som tur var hade jag bara en väg att gå den gången. Jag tvingades fortsätta framåt.

Det är jag glad för idag.

Hemligheten bakom ett framgångsrikt företagande

Och de här åren har lärt mig att det är en sak som betyder mer än kapital och alla affärsplaner i världen: ett starkt psyke. Eller mindset, som det så tjusigt heter på engelska. Ett mindset som får dig att våga ta risker, ha ett engagemang som räcker ända i kaklet (eller helst krossar det), att hålla ut trots att plånboken gapar tom och telefonen är tyst och en järnvilja att ständigt lära sig nya saker och bli bättre på det man gör.

För lyckas man bemästra detta, så slår att driva företag och vara entreprenör att lönen regelbundet dimper ner varje månad med hästlängder. Och den trygga vetskapen att man kan vara kung i baren den 25:e saknar man inte efter ett tag.

Men som sagt, läskigt är det. Man kastar sig ut med huvudet före, många gånger i det okända, och vet inte hur eller var man ska landa.

Och det är där jag ser att ett hjälpcenter för darriga företagaraspiranter skulle ha sin plats. När modet börjar svikta så kan du få hjälp att uppbåda den tapperhet som behövs för att våga ge dig ut på ditt livs resa. Hjälp att skruva till ditt mindset åt rätt håll, helt enkelt. Precis som den flygrädde tar steget och sätter sig på ett plan efter behandling, vågar du skicka in blanketten till Bolagsverket. För man behöver mer än affärsplaner, grundläggande juridiska termer och marknadsföringens ABC för att komma rätt på banan.

Lämna ditt gamla jag bakom dig

Boven i dramat är många gånger att vi har gamla ”överrockar” på oss. Ytterst oklädsamma sådana som ofta hängt med i hela vårt liv. Jag är si, jag är så. Visst, jag är en rätt trevlig prick, men jag kan minsann inte ringa några kunder med min telefonskräck. Eller nätverka. För att inte tala om att hålla ordning på ekonomi eller skriva ett säljbrev. Sådan är inte jag! Och så är det med den saken. Tack för mig.

Men du kanske visst är en sådan. Du kanske bara har fastnat i dina cementerade föreställningar om dig själv. Dina överrockar. Som om du tänker efter kanske klär dig lika illa idag som den där färgglada jackan med fransar du köpte i din ungdom. Den som kändes helt rätt då, men som idag hänger osäljbar långt in i en second hand-affär någonstans.

Du kommer upptäcka det om du försöker. Om du vågar ta av dig alla uttjänta och omoderna överrockar och släpper fram ditt rätta jag. Jaget som vågar utmana sig själv och springer den extra milen trots att du egentligen tappade orken redan efter 3 kilometer. För det är då du vinner. Och även om det inte finns några renodlade hjälpcenter eller akutmottagningar, dit vi företagare kan vända oss med våra farhågor för att få det livsviktiga mindsetet på rätt köl igen (åtminstone inte vad jag vet), så finns det ju en hel del skickliga coacher och hjälpsamma organisationer därute om inte annat. Dessutom en lång rad med människor som redan gjort resan och gärna står till tjänst med ett hejarop eller två.

Våga hoppa, du kommer inte ångra dig

Så ta all hjälp du kan få, om du känner funderar på att ta steget till att bli (eller för all del redan är) din egen, men känner att självpeppningen inte räcker till. För du kommer behöva en rejäl dos superpepp, det har jag lärt mig den hårda vägen. Du kommer få uppleva toppar höga som Kebnekaise, dagar då du känner dig oslagbar, men likväl dagar då du känner att allt är pest.

Och företagarlivet är inte för alla. Långt därifrån. Men har du läst så här långt så har du det rätta virket i dig någonstans därinne, det är jag övertygad om. Och själv är jag tacksam att plan A som i anställd gick i stöpet och istället blev till plan B som i bolagsägare. Den resan resulterade i Copy Charlotte som är det tveklöst roligaste jobb jag någonsin haft.

Jag klarade det. Då kan du klara det. Så kom ihåg: Du kan företaga. Du är inte rädd.