Fågelvägen är inte alltid den bästa

Borta bra men hemma bäst – ett budskap som skulle göra sig på en broderad bonad hemma hos mig. Det har krävts ett par turer, men nu har jag hittat hem. Och jag tror inte att fågelvägen alltid den bästa, ibland måste man ta ett par omvägar för att veta när man funnit det man söker.

Livet ska svänga. Svänga som en jazzlåt. Och livet kan ju faktiskt jämföras med en skiva. En skiva innehåller några mer anonyma albumspår och ett par riktiga hittar. Precis som mitt liv och här följer en snabbresumé av mina greatest hits.

Den första riktiga hitten var den gula skrivbok, berättelseboken, jag hade på mellanstadiet. Att skriva i den var det roligaste jag visste, speciellt då jag fick skriva om något märkliga saker såsom kängurur i garderober. Ämnen som satte fart på fantasin.

Efter hand blev ämnena – sorgligt nog – mindre bisarra, men att skriva var under hela skoltiden min grej. Det jag var bra på. Men i slutet av gymnasiet sände tyvärr inte ödet någon klok syokonsulent i min väg som kunde upplysa mig om att det faktiskt går att jobba med att sälja grejer med ord – att det finns ett yrke som heter copywriter. Istället kom en av alla dessa berömda ungdomssynder – jag sveptes med av IT-hysterin.

Den här låtsasnorrlänningen (ja, Gävle är faktiskt Norrland) satte kurs mot Värmland – en aldrig tidigare utforskad bygd. Men en källa till ökad klokhet skulle det visa sig. På universitetet i Karlstad blev jag både förståndigare och lärde mig häva öl. Samt upptäckte att jag gjort ett felval – datorer var inte så fascinerande som jag hade trott. Därför skedde ett spårbyte till marknadsföring och där fann jag en hit. IT-äventyret var en omväg, javisst, men det gav mig insikten om att jag är bättre på att klura med bokstäver än med ettor och nollor.

Efter det akademiska äventyret tog jag ytterligare ett par omvägar. Jag försökte mig på försäljning. Utvecklande, men ingen riktig hit. Jag provade att jobba med människor som paragrafryttare på en myndighet. Men min plats i världen är inte bakom ett skrivbord med en massa regler att följa. Betydligt högre hitfaktor hade jobbet som skribent på ett företag inom webbmarknadsföring. Den blev det första steget i rätt riktning och ett jobb där jag fick utöva mitt hantverk och bli en bättre ordsnickare.

Men jag ville flyga ännu högre och i våren 2008 kände jag en gång för alla att det var dags. Dags att lämna den halvtrista baren där jag suttit lite för länge och ta mig in till dansgolvet längre in i lokalen. Där de bara spelar svängig musik som jag kan dansa till natten lång. Och för att kunna visa världen mina bästa danssteg utbildade jag mig under en riktigt svängig vår till copywriter. Utbildningen – och vad den har lett till – visade sig utan tvekan bli mitt livs hittills största hit. En riktig monsterhit faktiskt. (I alla fall om vi snackar jobbliv.)

Copywriting är det jag vill ägna mig åt, det är nu hugget i sten. För tack vare alla mina tidigare omvägar vet jag hur det känns att både vara på rätt och fel väg. Och det här är rätt väg. Jag jobbar nu för fullt med att bli en arvtagare till Leon Nordin, Jan Cederquist och de andra gamla copyrävarna. Vara en kollega till dagens skrivaress och kreatörer. Ägna dagarna åt att leverera meningsfulla texter som berör människor.

Och genom mitt egna företag Copy Charlotte, har jag nu förvandlat livets väg, som tidigare var en krokig landsväg, till en rak motorväg. Sedan mer än 15 år tillbaka kör Jag så hårt jag kan och siktet är inställt på fler hittar. Hittar med ett oemotståndligt sväng.

Ohotade listettor, helt enkelt.