The Copy Charlotte Show #30

2025/09/10

Håll i hatten! Eller i hästarna! Eller vad du helst håller i när det blir åka av!

The Copy Charlotte Show är tillbaka!

(Med den comeback-kungörelsen är runt 76 % av årets kvot för utropstecken förbrukad.)

Det här nyhetsbrevet har, likt en ofattbart nyrik lottovinnare (tyvärr inga jämförelser i övrigt), unnat sig en långledighet.

Nu är ordningen återställd.

En härlig känsla för alla inblandade (hoppas jag).

Men låt oss backa bandet. Hur i all sin dar hade jag det på semestern?

Tackar som frågar. Bara fint.

Vi spanade in giraffer på Kolmården, hittade papperskorgar i Halmstad som spelade Gyllene Tider-hits, hängde på tropiska stränder i Helsingborg och fiskade upp en ansenlig mängd krabbor på Orust.

Idel succéer.

En semester jag var så nära att sätta toppbetyg på.

Men strax före mållinjen snubblade vi.

För under sista semesterveckan, i ett obevakat ögonblick, låste sonen in sig i badrummet.

Det är, som alla föräldrar vet, aldrig ett gott tecken.

När han varit därinne misstänkt länge låste jag till slut upp utifrån. Och möttes av en syn jag sent ska glömma:

Ungen hade klippt sig själv.

Ett hantverk han med all tydlighet saknade talang för.

Under hela sitt liv har han odlat en hårfager frilla à la 90-talets britpop (tänk Oasis-bröderna Gallagher) där lugg varit ett bärande element.

Denna lugg fanns ej mer.

Och jag hanterade väl inte chocken helt lysande, för att uttrycka det milt…

DIY-frisören själv bemötte min förfärade uppsyn med ett nöjt leende.

Ett leende som snabbt försvann när jag upplyste honom om att tilltaget var ett oåterkalleligt ingrepp som kommer lämna spår ett bra tag framöver.

Insikten om en korthårig framtid drabbade honom med sorg.

Och ett mycket hastigt inbokat frisörbesök senare hade looken fått sig en brutal makeover som hade gjort Go’kvälls Gör om mig-team avundsjuka.

En månad senare har chocken lagt sig, men då och då kommer vemodet över den förlorade frisyren fortfarande över honom.

Men tiden läker väl även detta sår.

Och en läxa har han förhoppningsvis lärt sig.

Så vad kan vi som skriver ta med oss från denna hårresande semesterhistoria (förutom don’t try this at home)?

Jo, att klippa sitt eget hår framför badrumsspegeln är som att skriva texter utan en tydlig plan.

Det kan verka som en bra idé i stunden.

Du börjar lite försiktigt. Skriver några ord här, testar några andra där. Det blir väl okej… kanske?

På ren känsla slår du sedan till med en rejäl harang och plötsligt sitter du där med en inledning som inte leder någonstans och ett budskap som tappar styrfarten redan halvvägs.

För texter som skrivs planlöst på volley blir sällan något du är helnöjd med i efterhand.

Och snedträffen beror sällan på din skrivförmåga utan på att du inte stannade upp och tänkte igenom vad du ville säga först.

Så innan du börjar skriva, ställ dig tre enkla frågor:

1. Vem pratar jag med?

2. Vad vill jag att de ska känna, förstå eller göra?

3. Hur vill jag att det ska låta – vad är tonen?

Med de svaren i bakfickan slipper du börja från noll varje gång. Du skriver snabbare, bättre och mer träffsäkert. Det blir mindre köra på feeling och mer koll på läget.

Visst, ibland blir det kanske lite snett ändå. Men då vet du i alla fall varför.

Och den skillnaden är allt annat än hårfin.

Tills nästa onsdag – ha en galet grandios vecka!

/Charlotta

PS. Känns textskrivandet som att klippa luggen i blindo utan spegel? Hör av dig så hjälper jag dig.