The Copy Charlotte Show #13

2025/02/26

Citypuls. Glassig kontorsmiljö med lounge och glasväggar. 593 lunchrestauranger inom gångavstånd.

Aaah, det ljuva kontorslivet.

Som vi med hemmakontor inte ser så mycket av.

Därför får vi göra det bästa av det vi har. Göra glittrande hönor av de fjädrar som bjuds.

I mitt fall lunchpromenaden.

Och efter träget och långvarigt experimenterade hittade jag förra året den ultimata rundan i mitt närområde.

Vi snackar skog i stora lass, vattendrag, hästhagar, klippväggar med trollskogslook, en 1600-talslada, uråldriga stentrappor och en övergiven backhoppningsbacke.

Inte så pjåkigt ändå.

Och efter att ha gått den här maxade promenaden ett tag upptäckte jag att det pågick ett projekt vid sjön jag passerar.

Febril skogsavverkning i miniatyr.

I klarspråk: En bäver i full fräs med att fälla ett träd.

Jag har följt utvecklingen noga.

Ambitionen verkar ha varit hög. Larry (som jag föreställer mig att bävern heter) har målmedvetet attackerat det arma trädet. Gnagt som en vettvilling över stora områden. Storsatsat från flera håll.

Så vägen mot trädets kollaps verkar ha varit utstakad.

Men de senaste veckorna har något hänt. All aktivitet verkar ha upphört.

Trädet står där med halvt avgnagd stam och ledsen krona. Redo för kapitulation.

Och jag kan inte låta bli att undra vad som hänt med Larry?

Fick han sparken på dagen av Big Bäver Boss och går på a-kassa? Blev han överraskande uttagen till gnag-VM och är på väg till ett träningsläger i Schweiz? Rör det sig om en belastningsskada i en framtand? Eller tröttnade han helt sonika på det enahanda gnagandet och spenderar numera dagarna på kvarterspuben The Crazy Beaver snackandes skit med sina bäverpolare?

Så många frågor, så få svar.

Men oavsett vad Larry gör idag har han något gemensamt med många aspirerande storytellers.

Han gav upp på vägen. Trots att målet inte var långt borta.

Och det gör många som försöker berätta sitt företags stories också.

Starten är lovande. Du har en idé. Du börjar skriva.

Men snart känns något fel. Kanske låter det krystat. Kanske tappar du tråden. Kanske känns storyn platt och ointressant.

Impulsen är då oftast att stänga datorn (eller tröstscrolla på LinkedIn) och kasta storyambitionerna på sophögen.

Men ge inte efter. Stå emot.

För de jobbiga känslorna betyder att du är på rätt väg.

Storytelling är inte magi. Det är inte en ouppnåelig egenskap som vissa har och andra saknar.

Det är en process. En process som ofta är full av gropar, svackor och frustration. Och alla storytellers – även de riktiga essen – har suttit i samma sits. Den enda skillnaden är att de inte gav upp.

Tänk på att den första versionen av din story aldrig är den bästa. De vassaste berättelserna kommer ur omskrivningar, testande och kämpande.

Så när du känner att det är svårt – fortsätt framåt. När du vill radera allt – skriv vidare. När du tänker “jag är ingen storyteller” – påminn dig själv om att det är just då du håller på att bli en.

För om du fortsätter att skriva, berätta och gång på gång testa igen så kommer du förr eller senare få till din story. En lysande berättelse som kommer uträtta storverk för ditt företags marknadsföring.

Så var inte som Larry som verkar kasta in handduken när jobbet tar emot. Ta dig över hindren, igenom motigheterna och kör vidare.

Jag hejar på dig.

Tills nästa onsdag – ha en rekordartat rafflande vecka!

/Charlotta

PS. Känns storytellingtrösklarna för höga att klättra över? Hör av dig så hjälper jag dig berätta din story.