The Copy Charlotte Show #27
2025/06/04
Våren har varit tung.
På jeansfronten.
Visst, en världslig sak. Men är du en inbiten jeansbärare rubbar det vardagsmaskineriet när favoritbyxorna sviker.
Särskilt om du är som jag och bara trivs i en viss modell.
Stuprörsjeans i mitt fall.
En stil jag varit trogen sedan jag i 25-årsåldern började odla någon slags popsnörelook.
Ett vinnande (?) koncept som jag sedan dess inte sett någon anledning att ändra på.
Så opåverkad av trender (och faktumet att jag inte är 25 längre) har jag kört på med dessa slimmade brallor. År efter år.
Men alla sagor har ett slut.
För ett par månader sedan uppnådde mitt sista stuprörspar en trasighetsnivå som gjorde dem direkt olämpliga utanför hemmet.
Så där stod jag. Jeanslös.
Och vårens jakt på ersättare har varit besvärlig.
Rentav hopplös.
För uppenbarligen är min jeansmodell inte det hetaste du kan bära 2025.
Under vårens alltmer desperata butiksturnéer har jag inte sett skymten av stuprör.
Antar att du inte alltid kan ha fashion på din sida.
Så i brist på slimmat jag har tvingats utforska alternativen.
1. Utsvängda jeans
Stuprörets motpol.
På folk på stan: oväntat snyggt.
På mig: som ett felmonterat tält.
2. Bootcut.
Ondskans jeansmodell verkar ha gjort comeback. Spelar ingen roll vad kidsen säger. Fult då, fult nu.
3. Levi’s 501.
En modell jag aldrig riktigt klickat med.
Kan det vara för att jag inte är Brandon i Beverly Hills 90210? Eller Bruce Springsteen?
Oklart.
Men något är det som skaver. Knappgylfen? De raka benen? 90-talsvibbarna?
Oklart som sagt. Men 501-modet får erövra världen utan mig.
Och den här denimturnén har – liksom mina många andra modemisstag genom åren – bekräftat att man inte blir rätt genom att köpa rätt kläder.
Kläder som ser bra ut på andra ser inte automatiskt bra ut på dig bara för att du skaffar samma coola tröja. Eller singoallablus (true story).
Du behöver hitta en stil som passar just dig.
(Själv väntar jag på bättre stuprörstider.)
Och det här med att hitta din egen stil gäller när du skriver också. Försöker du kopiera någon annan blir det inte bra.
För visst kan du försöka skriva som den där vassa copywritern med tusentals likes på LinkedIn. Eller som det där hajpade startupbolaget med sina geniala rubriker. Eller som din snitsiga konkurrent.
Men det kommer aldrig att kännas lika rätt. Eller lika lätt.
Och läsaren kommer att känna det.
Texter som försöker vara någon annan känns som när du dyker upp i finkostym på en avslappnad hemmafest.
Fel.
Men när du skriver som dig själv händer något.
Det flyter bättre. Låter bättre. Och känns bättre – både för dig och den som läser.
Därför är en egen röst helt enkelt svinbra.
Den gör att folk känner igen dig. Den bygger förtroende. Och den hjälper dig att sticka ut när hela branschen låter likadant.
Du kommer inte att hitta din röst över en natt. Det är något som växer fram och som du hela tiden behöver slipa på. Men det första steget är att börja lyssna efter den.
Är du personlig? Formell? Knasig? Poetisk? Underfundig? Rak?
Det finns inga rätt och fel. Men rösten måste kännas rätt för dig. Den måste passa dig lika bra som dina favoritjeans (under förutsättning att det inte är bootcut). Och när du hittat den – använd den fullt ut i all din kommunikation.
Skillnaden märker du. I responsen, i engagemanget och inte minst i försäljningen.
Tills nästa onsdag – ha en magnifikt maffig vecka!
/Charlotta
PS. Sett stuprörsjeans någonstans? Hojta för tusan!
PPS. Vill du ha hjälp med texter som låter precis som du? Hör av dig!

