The Copy Charlotte Show #11

2025/02/12

Mina första år i livet bodde jag i Malung, ett samhälle i västra Dalarna.

För den stora massan är denna metropol kanske mest känt för dansbandsveckan, skinntillverkning och en gigantisk Jofahjälmn på ett fabrikstak.

Samt ödet att reduceras till det där stället du passerar på väg till det betydligt hetare resmålet Sälen.

Men på min tid var orten också en pålitlig leverantör av det sorgligt nog alltmer exotiska konceptet riktig vinter.

Visserligen blickar jag tillbaka med ett barns naiva och selektiva minne. Men jag minns snömassor som toppade min egen längd och månader av tvåsiffriga minusgrader.

Snögrottor, skridskor på blanka naturisar och att ta sparken ner till centrum.

Vintermagi hade jag troligen sagt om jag vore en influenser (kanske i lukrativt samarbete med tidigare nämnd Jofahjälm).

Snabbspolar vi fram till 2025 och min nuvarande hemvist Stockholm är inte vintermagi ordet som ligger närmast till hands.

Här är snön mer som en dagsslända. Som en gammal vän på hastig genomresa och som på sin höjd erbjuder en snabbfika på centralstationen.

Men häromveckan var det dags för ett kort gästspel. Och med tanke på hur unika dessa tillfällen är blir känslan som när favoritbutiken har utförsäljning med 70% på allt. Hets. Lätt panik. Att du måste maxa.

Den maxning som en hektisk arbetsdag tillåter för min del är promenad i snöpyntad skog. Och framför allt ynnesten att trampa på orörd nyfallen snö där mina fotspår är de första.

För mig är det ändå vintermagi light. Och så nära ett med naturen du kommer när du alltid har motorvägsbruset från E18 som bakgrundsljud.

Att lyckas få till eftertraktade premiärfotspåren på de vanliga gångvägarna är förstås uteslutet. Där har alltid någon hurtig hundägare eller joggare redan hunnit fördärva magin.

Vill du vara först ut måste du istället satsa på mer svårtillgängliga stigar. Stigar där inte alla andra också går.

Det vägvalet kan innebära prövningar. Att behöva ta sig över stock och sten. Hoppa över diken. Lömska isfläckar. Forcera genom snår för att hitta stigen igen på andra sidan.

Det är kort sagt inte den enkla vägen.

Men alltid värt det. För känslan.

Det är samma sak när du börjar med storytelling.

När du bestämmer dig för att stories ska spela huvudrollen i din marknadsföring är det inte heller den enkla vägen du ger dig in på.

Att hålla sig till fakta och fördelar är lättillgängligt och ofarligt. Välbeprövat och riskfritt. Som en bred gångväg där många gått före dig.

Att börja gräva fram berättelser och dela dem med världen något helt annat. För du ger dig ut på betydligt snårigare stigar.

Så det kommer att vara kämpigt i början. Krävas mod. Som det ofta gör med nya saker.

Men resultatet kommer alla gånger att vara värt det.

Och satsar du på storytelling kommer du ständigt att vara först. För du trampar upp din egen väg. Dina berättelser blir per automatik unika och kan inte kopieras av någon.

När du ser belöningarna – uppmärksamhet, engagemang och förtroende till exempel – kommer du knappast att ångra vägvalet.

Så fortsätt att gå. Steg för steg. Du är snart framme.

Tills nästa onsdag – ha en hisnande härlig vecka!

/Charlotta

PS. Känns storytellingstigen alltför igenväxt för att trampa upp själv? Hör av dig så hjälper jag dig att röja i snåren efter dina bästa berättelser.