The Copy Charlotte Show #4
2024/12/04
“Vi tar ljusstakarna och stjärnan idag så väntar vi med resten av pyntet, okej”
Har ingen någonsin sagt med framgång till en 8-åring.
Särskilt inte en jultokig 8-åring som suktat efter 24 december sedan i somras.
I söndags var det dags att hämta jullådan i källaren. Och jag – som vanligtvis betraktar mig som en öppensinnad person – är i julsammanhang lika förändringsbenägen som en tjurskallig skrivmaskinist i AI-eran.
Inga julsaker i november.
Tomtar och pynt åker fram när granen kläs.
Punkt.
De här konservativa idéerna tänkte jag i min enfald skulle gå att projicera på min son. Och det började bra. Vi hängde upp adventsstjärnan. Ljusstakarna ställdes på plats.
Sedan gjorde jag ett klassiskt föräldramisstag. Jag lämnade barnet ensam med jullådan.
Först var det tyst ett tag. Bra att han frivilligt sysselsätter sig med något skärmfritt tänkte jag nöjt. Och häpnadsväckande naivt. För snart drog julkyrkans speldosevariant av Stilla natt igång. Då visste jag att det var kört. Han hade packat upp rubbet.
Skadebesiktningen bekräftade misstankarna.
Rummet hade förvandlats till ett tomteinferno. Och han var redan igång med att placera ut sakerna enligt en demokratisk alla-ska-med-princip.
Det betydde bland annat att en gräslig (och av oförklarlig anledning sparad) lucia som jag gjorde i lågstadiet hade fått ta plats på första parkett efter över 30 kärlekslösa år i botten av lådan. En skön revansch för denna spektakulära komposition av toarulle, flörtkula, garn och piprensare.
Åsynen av pyntbonanzan och jultjuvstarten fick mig först att gå i taket inombords. Men så zoomade jag ut från mina uppjagade känslor och betraktade sonen.
Han trallade på Jingle Bells med en 8-årings charmiga uttal. Utbrast “Jag älskar att pynta”.
Hans oförställda glädje fick julkonservatismen att rämna i realtid.
För varför ska vi egentligen göra som vi alltid har gjort? Varför kan vi inte tokpynta fast det bara är första advent? Kanske blir den snöslaskiga decembertillvaron mer lätthanterlig om den dränks i tomtar?
Nya grepp, nya bättre tider.
Precis så är det i ditt företag också.
Gör du på samma sätt som du alltid har gjort blir resultaten likadana som de alltid har varit.
Som dina texter. Om du, likt många företag, fortsätter att satsa på samma gamla fakta och fördelar kommer inte mycket att förändras. Du låter som alla andra. Ingenting sticker ut. Oddsen att bli branschens glänsande julkula i ett hav av gråa garntomtar är närapå noll.
För om du vill skilja dig från mängden behöver du våga prova nya saker, göra misstag, konfrontera dina rädslor, hantera kollegor som inte vill förstå och sluta göra som du alltid har gjort.
Det finns inga genvägar för att få båten att börja gunga.
Att sticka ut som f*n kräver jobb, strategi och mod. Men det är fullt möjligt. För alla.
Och ett bra första steg om du vill reformera dina texter är storytelling
En bra story fångar uppmärksamhet, förmedlar känslor och får fram ditt budskap betydligt mer effektivt än de gamla vanliga greppen. Storytelling förvandlar hemsidor, nyhetsbrev och annonser till supersäljare. Så lär dig konsten.
Resultatet kan göra dig lika glad som min son på julafton.
Här hemma står tomtarna kvar. På nya oväntade platser. Decemberversionen av hushållet har förändrats i grunden.
Jag gillar det.
Tills nästa onsdag – ha helt enastående vecka
/Charlotta
PS. Är du redo att berätta ditt företags story när julskinkan är uppäten och nyårsklockorna klingat ut? Hör av dig så smider vi planer för det.
PPS. Lucian hänger, trots allt, löst. Någon måtta får det vara.