The Copy Charlotte Show #38
2025/11/05
Tidigare i höst fick det här nyhetsbrevet sin första uppföljare.
Trogna läsare kanske minns att jag trodde mig ha funnit ägaren till den övergivna trenchcoaten som som jag i våras hittade på en parkbänk.
Den sannolike ägaren (bevismaterial saknas fortfarande) var en ytterst chic äldre herre i hatt, kravatt och hundtandsmönstrad kavaj som jag overkligt ofta mött på mina lunchpromenader.
En sådan där världsvan lirare som lätt skulle bära upp en trenchcoat.
Så allt pekade mot kravattmannen och jag trodde mysteriet var löst.
Men nu vetefan.
Därför är det dags för uppföljaren att få en uppföljare.
Lunchpromenadsmysteriet 3: Vilse i trenchcoaten.
Vad har jag nu? En miniserie? En följetong? Början till en långkörarsåpa – Rederiet i beige rock?
För tidigt att säga.
Del 3 är sällan den vassaste i en serie (Sällskapsresan-filmerna undantagna) och det stämmer nog även här. Men jag kände att den senaste händelseutvecklingen ändå var värd ett eget avsnitt.
För den senaste gången jag mötte den givne trenchcoatägaren föll han ner ett snäpp från sin piedestal.
Kravatten hamnade en smula på sned.
Den tidigare så oklanderligt klädde stilikonen, som förr spatserat runt i parken iklädd idel 10/10-outfits, uppenbarade sig denna eftermiddag i något helt annat.
Blåjeans. En färglös vardaglig täckjacka. Gåstavar. Ett par skor där funktion gått före form.
En minst sagt kraftig avvikelse på stilfronten.
Som om Carola skulle uppenbara sig i en urtvättad kofta från Kappahl.
Plötsligt hade kravattmannen stigit ner från sin upphöjda position och blivit en av oss vanliga parkflanörer. En alldaglig skogsmulle i funktionella paltor.
Man undrar ju vad som låg bakom.
Vafalls liksom.
Vad det ett experiment? En charad? En socialt test där han i vetenskapligt syfte nedsteg till oss andra, tjusighetens medelmåttor, för en dag?
Eller var täckjackan en täckmantel? Och i så fall för vad?
Så många frågor, så få svar.
Hur som helst är mycket ställt på ända. För tänk om mina tidigare spekulationer om trenchcoaten är helt fel? Att han inte är den beiga rockens ägare.
Måste jag börja om på ruta ett igen?
Kanske var det stora genombrottet inget genombrott utan bara ett villospår där jag hänförd av mannens prickfria trenchcoat-aura sveptes med?
Antar att endast fler promenader kan ge mig svaret.
På nästa runda kanske jag möter den verklige rockägaren som visar sig vara en levnadsglad mellanchef i 50-årsåldern på elscooter som höstluftar trenchcoaten i vinddraget.
Eller också dyker kravattmannen upp i sin hundtandsmönstrade kavaj igen. Lägger av ett spjuveraktigt leende som avslöjar att täckjackan bara var ett galet garderobstest. Ett park-prank.
Väl spelat, i så fall.
En experimentlusta värd att applådera – och inspireras av. Inte minst när du jobbar med storytelling i din marknadsföring.
För du blir inte bättre på storytelling genom att spela säkert.
Du blir bättre genom att våga släppa sargen och testa saker.
Så prova nya sätt att inleda dina berättelser. Testa andra röster och vinkar. Byt tonläge, skruva upp känslan eller dra ner tempot.
Experimentera som f*n, helt enkelt.
För det är i experimenten – genom trial and error – du hittar din storystil. Den sitter sällan som en smäck på första försöket.
Tyvärr ger sig många aldrig in i experimentverkstaden utan fastnar i samma gamla hjulspår. Ett tryggt upplägg, ett välbekant språk och berättelser som fungerar helt okej – men som varken sticker ut eller känns.
Men vill du nå ut och nå fram kan du inte nöja dig med “good enough”. Du behöver vara nyfiken. Och våghalsig.
Vad händer om du tvingar dig att radera en tredjedel av texten? Om du drar på med extra allt? Eller om du skriver utan att bry dig om vad andra kommer att tycka?
Varje gång du vågar prova något nytt och tillåter dig själv att famla i ovisshet växer dina storytellingmuskler.
Din förmåga att väcka känslor, skapa engagemang och bli ihågkommen.
Att skriva stories som fastnar, helt enkelt.
Det är inte innanför boxen utvecklingen sker, så våga testa något nytt. Byt den hundtandsmönstrade kavajen mot en gammal täckjacka. Och täckjackan mot ett silvrigt paljettlinne.
Dina berättelser kommer att tacka dig.
Tills nästa onsdag – ha en utomordentligt underbar vecka!
/Charlotta
PS. Behöver du styra upp din storytelling? Hör av dig så fixar vi det.