The Copy Charlotte Show #40
2025/11/19
Frågan kom från ingenstans i början av november:
”Tittar du på Gift vid första ögonkastet?”
Detta såg jag inte komma från någon som jag under 20 års vänskap sällan pratat tv-program med. Och aldrig dokusåpor.
Förklaringen till denna otippade u-sväng på kulturfronten var, enligt uppgift, att stenkoll på kärleksrealityn fick henne att framstå som mer normal på hennes nya arbetsplats.
Förståeligt ändå.
När jag sa att jag inte sett en minut av programmet kom svaret snabbt:
”Då behöver du börja, för det är det enda vi kommer att prata om under spahelgen. Halva säsongen har gått så du hinner lätt plöja detta på två veckor.”
Tjoho.
Eller inte.
Jag är inget superfan av realityserier – den senaste dokusåpan jag engagerade mig i på allvar var Robinson anno 1999.
Men jag ville ju inte stå där som en bortkopplad outsider när resten av spagänget dissekerade matchningsmissar och relationskrascher i dagarna två.
Segraren i den inre dragkampen blev därför grupptrycket och jag såg det första avsnittet.
3 av 5 – max. Och dagarna gick utan att fler program plöjdes. Med jämna mellanrum kom meddelanden som spädde på det dåliga samvetet.
”Gillar du det? Hur många avsnitt?”
Jag svarade undvikande. Och när tiden började rinna ut inför spahelgen frågade jag försiktigt, i ett försök att vara rationell, om det var något speciellt avsnitt jag skulle kunna prioritera.
Det togs inte emot väl:
”Du kan inte missa något avsnitt!!!!!”
Mängden utropstecken talade sitt tydliga språk. Att detta inte var ett val utan en order. Att det var fråga om tvångsstreaming och dags att plocka fram pannbenet.
Med en målmedveten spurt i soffläge plöjde jag fem avsnitt på tre dagar.
Fortfarande långtifrån hänförd, men ska ett jobb göras ska det göras ordentligt. Och jag kände ändå en viss stolthet över min insats.
När det så var dags för sparesan i helgen var jag redo att gå på djupet i GVFÖ (som vi invigda säger).
Men redan på tågresan dit insåg jag att något var fel. Knappt något GVFÖ-snack alls.
Ett varningstecken som visade sig sätta tonen. För det fortsatte i samma anda. Under två dagars intensivt umgänge kanske 3 procent av samtalen handlade om detta så hårt hajpade program.
Ganska långt ifrån de 100 procent som utlovats.
Så snacka om blåsning. En katastrofalt dålig ROI på nästan 6 timmar av mitt liv som jag aldrig får tillbaka.
Men.
Mitt tv-maraton var trots allt en intressant studie av relationer. Och upplägget är bekant i marknadsföringsvärlden.
För många företag ber sina kunder att gifta sig vid första ögonkastet. De skippar dejtingstadiet och relationsbyggandet helt och går rakt på frieriet.
De skickar kalla, opersonliga säljmejl till köpta adresslistor. Eller spammar hej vilt i DM på sociala medier.
Kort sagt: Köp min produkt nu fast du inte har en aning om vem jag är och vad jag står för.
En strategi som sällan – precis som på äktenskapsmarknaden – fungerar särskilt väl.
Få vill köpa på studs av en total främling (utan inblandning av ett pangpris eller en saftig rabatt).
Men om de istället la tid på att bygga en stark och långsiktig relation innan de bad om affären skulle de ha betydligt större chans att sälja.
Så hur gör du för att ge din målgrupp businessvärldens motsvarighet till blommor, choklad och middagar med levande ljus innan du ställer den stora frågan?
Jo, du postar regelbundet innehåll bra innehåll i sociala medier, skickar ett grymt nyhetsbrev med jämna mellanrum och skriver förstklassiga artiklar på din blogg.
Till exempel.
Relationsbyggande aktiviteter under en längre tid.
Det är så dina kunder får koll på vem du är, lär känna dig och får förtroende för dig innan du ber om deras pengar.
Då är oddsen att de säger ja betydligt högre.
Och du maxar chansen till en lång och lönsam relation mellan dig och kunden.
Tills nästa onsdag – ha en utomordentligt underbar vecka!
/Charlotta
PS. Två GVFÖ-avsnitt återstår. Det lutar åt att jag kommer se upplösningen. Vad är det som händer?
PS. Vill du ha hjälp att bygga starka och långsiktiga relationer med dina kunder? Hör av dig så ordnar vi det.