The Copy Charlotte Show #34
2025/10/08
Äpplet faller inte långt från trädet, säger de.
Att barn följer i sina föräldrars fotspår. Ärver egenskaper och beteenden.
Men ibland verkar äpplet fladdra iväg med vinden, slå ett gäng okontrollerade volter i luften och landa en bra bit bort från trädet i en lövhög.
I alla fall när det gäller mig och min mamma.
Och om fotspåret i fråga är fashion.
För där är jag en förirrad fallfrukt – medan min mor alltid varit en fashionista.
Hon följer trender, håller stilen och sätter outfits.
Så i tilldelningen av fashiongenen verkar det ha blivit någon miss.
Det blev återigen tydligt i helgen när det var dags för familjefestligheter.
Fashionföräldern i tjusig kreation, jag ett par snäpp ner på stilbarometern.
Ett oklädsamt öde.
Nu är det ju inte så att jag går runt som fashions fiende nr 1 på gator och torg, emellanåt händer det att jag får till en schysst stass, men grundtillståndet är liksom uppförsbacke. En konstant look-vånda.
Antar att jag saknar den rätta blicken. Känslan. Sinnet. Det där fashionfolket kallar *det*.
Att jag hösten 2025 fortfarande helst bär stuprörsjeans är väl bevismaterial A för att ordet trendig i förhållande till min stil helt kan avskrivas.
Men min tid kommer. Senast 2035.
Något annat avundsvärt mamma kan stoltsera med, som den sanna fashionista hon är, är en walk-in-closet.
Där hänger snajsiga klänningar, kavajer och koftor i långa rader, skorna står prydligt i sina fack och den imponerande samlingen av smycken ligger omsorgsfullt förvarade i för ändamålet anpassade lådor. Kronjuvelen är ett glamoröst sminkbord i teak från 60-talet.
Ett look sharp-dedikerat rum.
Själv har jag mina paltor intryckta i en överfull klädkammare där jag delar det begränsade utrymmet med resten av familjens kläder, bortglömda träningsredskap som kan härledas till diverse nyårslöften, min sambos mastodontsamling av sladdar samt pantburkar. Bland annat.
Ovärdigt i jämförelse.
Men de säger ju att man ska göra lemonad av sina citroner.
Så jag har accepterat den bristfälliga fashion-lott livet tilldelat mig och bygger istället en förvaringslösning där jag behärskar innehållet betydligt bättre.
En ordgarderob.
Och det rekommenderar jag varmt till dig som skriver.
På samma sätt som du successivt fyller din klädgarderob med alltifrån finskjortor till träningströjor skapar du ett ständigt växande förråd av dina bästa ord och fraser. Där kan du sedan lätt hämta dina favoriter när ett mejl, ett LinkedIn-inlägg eller något annat i textväg behöver boostas med lite extra personlighet.
Enkelt och praktiskt – du slipper förlita dig på att hjärnan alltid levererar rätt ord i rätt tid.
Ordgarderoben kan så klart inte mäta sig med en fullfjädrad voice and tone-guide, men är ett prima startkit för ditt varumärkes röst.
Vissa av orden och fraserna använder du ofta. Precis som en klassisk vit t-shirt. Andra ligger fortfarande där, likt den stormönstrade kavajen du reafyndade 2017, och väntar på sin plats i rampljuset.
Saxofonsolo, nostalgidiggare och jox är några av guldkornen jag själv har på vänt.
För plötsligt kommer rätt tillfälle. Jag fick till exempel äntligen användning för en gammal favorit i förra veckans nyhetsbrev. Ett fras som jag befarade skulle bli kvar i garderoben för evigt:
Full patte.
En skön känsla att kunna checka av den.
(Har du ingen annanstans att göra av dina mer svåranvända ögonstenar tipsar jag om att starta ett nyhetsbrev.)
Och till skillnad från de skrymmande klädvarianterna är det ju enkelt att husera din ordgarderob. Använd ett smart digitalt verktyg som Notion eller Evernote. Eller bara en helt vanlig anteckningsbok. Huvudsaken är att du alltid är redo att skriva ner och spara dina fynd när de dyker upp.
På webben. På stan. På Coop när du sträcker dig efter mellanmjölken.
Spana och sök. Samla och spara. Ord för ord för ord.
Dina framtida texter kommer att tacka dig.
Tills nästa onsdag – ha en sanslöst suverän vecka!
/Charlotta
PS. Får du akut ordbrist när det är dags att skriva texter? Hör av dig – jag lovar att jag är betydligt bättre på att matcha ihop rätt ord än rätt plagg.