På spaning efter den tid som flytt

Charlotta Wortzelius
Charlotta Wortzelius
Senast uppdaterad: 22 augusti 2009

En, förmodligen solig, dag i slutet av augusti 1998. Min pappa hade precis lämnat av mig i mitt nya 16 kvadrat stora studentrum i Karlstad. Nu skulle de börja, universitetsstudierna, de som skulle göra mig till något stort. Men jag kunde mått bättre. Vad gjorde jag i Karlstad – en stad där jag inte ens varit innan. Hur gick det här till? Och hur skulle det bli?

Ja, fast det nu gått hela 11 år minns jag det som igår. Min första kväll där på studentbostadsområdet Campus Futurum – en plats där det visade sig att jag skulle få uppleva så mycket roligt och träffa så mycket bra människor under studenttiden. Slöande i tv-soffan, timtal av tedrickande och intressanta samtal, hysteriska fester – minnena är många.  Och Campus fick ju t o m en andra chans då jag återvände efter att ha spenderat en termin i Amerika. Utan mina två korridorer hade jag helt enkelt inte varit den jag är i dag.

campus

Campus var ett av alla de ställen som jag besökte då jag i veckan åkte tillbaka till Karlstad för första gången på tre år. Resan blev en riktig tripp nedför minnenas allé. En riktig buffé av Madeleinekakor. Det var mycket angenämt att återse mitt gamla bostadsområde (där tiden verkar ha stått stilla), universitetet som blivit en än mer praktfull byggnad, vårt gamla studentuteställe Arena som jag kände en sådan hatkärlek till och gamla fina ”Ankan”.

Känslan av att vara tillbaka var märklig men ändå fin. Och det kändes bra att stan var sig lik. Träden i minnenas allé hade inte växt sig särskilt mycket större, men deras lövverk spred fortfarande samma trevliga stämning. Det enda anmärkningsvärda var egentligen att stan hade begåvats med en båtbuss – ett hedervärt initiativ av kommun och jag är lite besviken över att jag aldrig hann ta mig en tur. Men jag räknar med att återvända fler gånger – för det finns egentligen ingen plats som format mig så mycket som denna stad.

Karlstad, kul att se dig igen. Ha det bra så ses vi snart!

——————————————————————————————

Svänger
Det mejl med beröm från en bloggläsare som jag upptäckte i går när jag kom hem. Man borde verkligen skicka fler uppskattande mejl till folk, en enkel grej som gör en så glad.

Svänger inte
Att jag läste att i dag förmodligen skulle vara sommarens sista varma dag. Trist.

Mer om
skribenten

Charlotta Wortzelius

Charlotta Wortzelius är frilansande copywriter och hjälper sina kunder med copy, idéer och kommunikation som förbättrar försäljningen, ger fler leads, ökad trafik och bygger varumärket. Förutom att skriva gillar hon att lära sig nya grejer, läsa böcker, soulmusik från 60-/70-talet och vara i naturen. Hon bor med sambo, son och katter i Stockholm.

Du kanske också gillar

Ännu en gratulation på sin plats

I gårdagens inlägg var jag i gratulationstagen och det fortsätter jag med i dag. Dagens (något försenade) grattis går till Systembolagets reklamfilm "Tonårsfesten", producerad av Esteban, som vann pris som 2009 års bästa reklamfilm på onsdagens Roygalan. En...

Grattis Volkswagen, det är ni värda!

Glädjen har segrat! Svenska Volkswagens film "Pianotrappan" har blivit världens mest spridda virala film någonsin. Filmen där trappan på Odenplans tunnelbanestation gjorts om till ett fungerande piano är den film det har snackats alla mest om i världens alla sociala...

Äntligen tar media sitt samhällsansvar!

Jag har två stunder på dagen då jag verkligen kan koppla av. När jag åker spårvagn till kontoret och när jag åker hem igen. För att skona mig själv och min hjärna som ständigt går på högvarv nuförtiden har jag beslutat att jag får inte göra någonting annat än att glo...