Now I’m a believer!

Charlotta Wortzelius
Charlotta Wortzelius
Senast uppdaterad: 26 augusti 2009

Det finns inte många saker här i Göteborg som jag har haft en så avog inställning till som paradgatan Avenyn, Sveriges kändaste gata. Förmodligen har det att göra att dess vattenhål har en stil som jag inte riktigt har känt appelerar till mig. I det påstådda nattlivskriget mellan Avenyn och Magasinsgatan ställde jag mig definitivt, när det begav sig, i leden för det sistnämnda.

Tills i dag. Jag är precis hemkommen från en Avenyguidning och nu är sig ingenting likt längre. Det må låta lite frälst, men i kväll lyfte jag blicken – såg ovan drösen av vattenhål och erbjudandena om fläsknoisette med pommes och bearnaisesås för 99 spänn. Och där uppe fanns det mycket fint att se mina vänner.

Ansvarig och guide för det hela var den prydligt 1800-talsklädda och duktigt pålästa Carina Sundqvist som driver företaget Inspirationsbyrån. Vi började turen vid den i Göteborg så kända Kopparmärra (eller Hästjäveln som jag brukar kalla den), stans förmodligen vanligaste mötesplats, där Carina kickade igång sitt informationspotpurri. Nästa hållplats var dessa stenhårda herrar, Bältesspännarna.

bältesspännarna

En staty jag passerat fler gånger än jag kan räkna men aldrig riktigt studerat. Som ni ser föreställer den två karlar som slåss. Och det de fajtas om är, tro det eller ej, en dams gunst. På de mindre bilderna runtom statyn får man följa, likt en seriestripp, kombatanternas kamp från det inledande verbala tjafset på krogen till det dramatiskt knivslagsmålet som leder rakt in i döden för dem båda två. Och den stackars flickan sörjer. Statyns sensmoral: slåss inte barn, det leder bara till elände.

Notera för övrigt hur statyn för tillfället är ”fyndigt” dekorerad av ett gäng, förmodligen tofshattsbeklädda, chalmerister. Humor i sin renaste form, mina damer och herrar! Mer sådant finns att hämta i närmaste kårhus.

Raskt vidare till nästa staty, även den en skapelse jag hittills ignorerat. Vi fick nu stifta bekantskap med Charles Felix Lindberg, tydligen en av Göteborgs verkligt stora män.

charles felix lindberg 

Karln var, fick jag lära mig, en riktigt tät knös med en omfattande business i gång. Men en riktig hedersknyffel som någon gång kring förra sekelskiftet donerade en enorm hög med pengar för att försköna Göteborg. Har vi förvaltat hans pengar väl? Något att fundera över … Men hans generösa gåva har i alla fall finansierat bland annat Poseidon och Karin Boye-statyn som ju är riktigt tjusiga verk.

Gatuvandringen gick vidare, under vägen snappade jag upp både det ena och det andra om propellerns uppfinnare John Ericsson, stans äldsta uteservering som numera heter Evas Paley och byggnaderna kring Götaplatsen som mestadels uppfördes på 30-talet.

Och framför allt att de deprimerande fula husen, Avenyns parasiter, som i allt för stor utsträckning gör sig påminda, till stor del kan skyllas på Domus som såg till att flera gamla tjusiga kåkar revs till förmån för en arkitektur som måste ha hämtat inspiration från gamla Östtyskland.

Slutstation blev givetvis Götaplatsen med den praktfulla statyfontänen Poseidon – hyllningen till sjöstaden Göteborg. Denna kända vy, som flitigt används när staden ska presenteras i exempelvis Melodifestivalsammanhang, blev ett värdigt avslut. Som givetvis kröntes med en välförtjänt applåd till guiden.

avenyn

Tack för guidningen och kunskapspåfyllningen, Carina! Det gjorde du bra. I kväll har jag sett den 840 meter långa och 40 meter breda gatan i ett helt nytt ljus. Mitt råd är att ni som har vägarna förbi Göteborg en onsdagskväll hoppar på en sådan här vandring. Eller varför inte prova någon av Inspirationsbyråns andra aktiviteter som t.ex. Walking Dinner, den kulinariska promenaden, eller havsävenyret Fyrsafari.

En smart grej med Carina och hennes företag är att hon satsar på en hållbar livsstil. Istället för att dra till Mallis eller Thailand ska man turista i sin egen stad – mycket fiffigt tycker jag. Dessutom kan jag meddela att hon följer trafikreglerna till punkt och pricka – inte en enda gång gick vi mot röd gubbe. Så ska det se ut!

———————————————————————————————-
Svänger
Att jag har köpt en ask blåbär som jag ska äta. Jag har tänkt på det här och ja, jag älskar faktiskt alla bär.

Svänger inte
Människor som struntar i att svara på festinbjudningar. Det är dålig stil. Skärpning!

Mer om
skribenten

Charlotta Wortzelius

Charlotta Wortzelius är frilansande copywriter och hjälper sina kunder med copy, idéer och kommunikation som förbättrar försäljningen, ger fler leads, ökad trafik och bygger varumärket. Förutom att skriva gillar hon att lära sig nya grejer, läsa böcker, soulmusik från 60-/70-talet och vara i naturen. Hon bor med sambo, son och katter i Stockholm.

Du kanske också gillar

Ännu en gratulation på sin plats

I gårdagens inlägg var jag i gratulationstagen och det fortsätter jag med i dag. Dagens (något försenade) grattis går till Systembolagets reklamfilm "Tonårsfesten", producerad av Esteban, som vann pris som 2009 års bästa reklamfilm på onsdagens Roygalan. En...

Grattis Volkswagen, det är ni värda!

Glädjen har segrat! Svenska Volkswagens film "Pianotrappan" har blivit världens mest spridda virala film någonsin. Filmen där trappan på Odenplans tunnelbanestation gjorts om till ett fungerande piano är den film det har snackats alla mest om i världens alla sociala...

Äntligen tar media sitt samhällsansvar!

Jag har två stunder på dagen då jag verkligen kan koppla av. När jag åker spårvagn till kontoret och när jag åker hem igen. För att skona mig själv och min hjärna som ständigt går på högvarv nuförtiden har jag beslutat att jag får inte göra någonting annat än att glo...