Livets goda blandat med livets onda

Charlotta Wortzelius
Charlotta Wortzelius
Senast uppdaterad: 19 april 2009

Det är inte ofta man lyckas fånga något av det bästa man vet på samma bild som något av det värsta man vet. Men det är inte bara när det gäller trisslotter som det plötsligt händer. Det kan också hända i ett gathörn i Köpenhamn en lördag i april.

panflojtsspelare1

En skylt med ordet reklam på. Och reklam är ju som sagt Copy Charlottes grej. Men framför skylten har ett otäckt fenomen placerat sig. En panflöjtare. Även känd som ren ondska i ”musikalisk” förpackning. Det klagas på gatornas nedskräpning, att gamla burkar, fimpar och papper är så trista för ögat att se. Men gatans nedskräpning när det gäller öronen då? Har ingen tänkt på den? Vad ABBA-hits och ledmotivet till Titanic i panflöjtsversion, detta människoplågeri, kan göra med vårt musikaliska arv? Nej, ta bort tack.

Bilden ovan skrämmer mig. Att livets goda och onda ibland kan komma så nära varandra.

Mer om
skribenten

Charlotta Wortzelius

Charlotta Wortzelius är frilansande copywriter och hjälper sina kunder med copy, idéer och kommunikation som förbättrar försäljningen, ger fler leads, ökad trafik och bygger varumärket. Förutom att skriva gillar hon att lära sig nya grejer, läsa böcker, soulmusik från 60-/70-talet och vara i naturen. Hon bor med sambo, son och katter i Stockholm.

Du kanske också gillar

Ännu en gratulation på sin plats

I gårdagens inlägg var jag i gratulationstagen och det fortsätter jag med i dag. Dagens (något försenade) grattis går till Systembolagets reklamfilm "Tonårsfesten", producerad av Esteban, som vann pris som 2009 års bästa reklamfilm på onsdagens Roygalan. En...

Grattis Volkswagen, det är ni värda!

Glädjen har segrat! Svenska Volkswagens film "Pianotrappan" har blivit världens mest spridda virala film någonsin. Filmen där trappan på Odenplans tunnelbanestation gjorts om till ett fungerande piano är den film det har snackats alla mest om i världens alla sociala...

Äntligen tar media sitt samhällsansvar!

Jag har två stunder på dagen då jag verkligen kan koppla av. När jag åker spårvagn till kontoret och när jag åker hem igen. För att skona mig själv och min hjärna som ständigt går på högvarv nuförtiden har jag beslutat att jag får inte göra någonting annat än att glo...