Har radioreklamen ryckt upp sig?

Charlotta Wortzelius
Charlotta Wortzelius
Senast uppdaterad: 17 september 2009

Eftersom jag inte gillar väckarklockssignaler använder jag klockradio för att komma ur sängen på morgonen. Inte den hetaste prylen på 2000-talet, men den gör det bästa av en dålig situation som ju uppstigandet för det mesta är på vardagarna.

Av någon anledning, kanske ren lathet, har jag en av de kommersiella radiokanalerna inställd. Det är ju inte speciellt jobbigt att vrida på en tuning-ratt så jag vet inte varför jag inte byter då jag verkligen inte klarar av den musik de spelar där. Det som ska föreställa den bästa musiken just nu får mig att likt en riktigt taggad Jeopardy-deltagare slänga mig på snooze-knappen så fort jag hör tre-fyra toner ur låtar av Takida, Pink, Daughtry och allt vad de heter. Takida verkar de för övrigt spela ungefär varannan låt, men det kanske är inbillning.

Från Takidas radioskval är hoppet inte långt till radioreklam, i mitt tycke lite av reklamvärldens styvbarn. Jag har många gånger svårt för den. Med sina käcka jinglar, många gånger helt poänglösa, förstår jag faktiskt inte hur reklamspottarna attraherar konsumenter. Men det gör de uppenbarligen eftersom företagen fortsätter att annonsera. Antingen har folk annorlunda syn på bra reklam än jag eller också vinner radioannonser i längden på sin innötningsteknik.

Och radioreklamen har ett mått av fåneri som jag inte har sett i samma utsträckning hos  något annat medium. Inom radioreklamen verkar målet väldigt ofta vara att satsa på Lotto Åke-stilen (ni minns väl tönten från tv som vann på lotto och plötsligt vågade mopsa sig mot sin chef?).

I radioklassen går töntpriset just nu till First Hotel Grand i Alingsås som låter någon med en märklig, näst intill störd, röst tala sig varm om anläggningen. Helt obegripligt. Och reklamen har gått under lång tid nu. Kan någon ansvarig för det här hotellet vara så snäll och tala om för mig hur ni har tänkt här.

Men i morse hörde jag för en gångs skull en reklamspot som fick mig att haja till och tänka att det här var ju inte så dumt. I min sömndruckenhet lyckades jag inte memorera vad det var reklam för, men när jag sedan läste Dagens Media fick jag svaret. Det är Göteborgs Energi som kampanjar för att hjälpa företag och fastighetsägare att förstå omfattningen av deras tjänster. Det ska tydligen ske på ett humoristiskt sätt och de lyckades de ju hyfsat med när det gäller radiodelen i alla fall. Tror jag – jag var ju hälften människa hälften zombie vid tillfället då jag hörde den. Så jag kanske kommer ångra det här inlägget när jag hör den vid mina sinnens fulla bruk.

Hursomhelst, det var trevligt att höra något annat än den vanliga gröten av larviga jinglar. Lite hopp för radioreklamen. Vi får se om jag ger den en ny chans i morgon eller om jag istället rattar in P3.

———————————————————————————————-

Svänger
Att jag ska åka till huvudstaden imorgon. Kommer bli fint.

Svänger inte
Hysterin i media kring Svenska Hollywoodfruar. Men Anna Anka är fortfarande det roligaste namn jag hört.

Mer om
skribenten

Charlotta Wortzelius

Charlotta Wortzelius är frilansande copywriter och hjälper sina kunder med copy, idéer och kommunikation som förbättrar försäljningen, ger fler leads, ökad trafik och bygger varumärket. Förutom att skriva gillar hon att lära sig nya grejer, läsa böcker, soulmusik från 60-/70-talet och vara i naturen. Hon bor med sambo, son och katter i Stockholm.

Du kanske också gillar

Ännu en gratulation på sin plats

I gårdagens inlägg var jag i gratulationstagen och det fortsätter jag med i dag. Dagens (något försenade) grattis går till Systembolagets reklamfilm "Tonårsfesten", producerad av Esteban, som vann pris som 2009 års bästa reklamfilm på onsdagens Roygalan. En...

Grattis Volkswagen, det är ni värda!

Glädjen har segrat! Svenska Volkswagens film "Pianotrappan" har blivit världens mest spridda virala film någonsin. Filmen där trappan på Odenplans tunnelbanestation gjorts om till ett fungerande piano är den film det har snackats alla mest om i världens alla sociala...

Äntligen tar media sitt samhällsansvar!

Jag har två stunder på dagen då jag verkligen kan koppla av. När jag åker spårvagn till kontoret och när jag åker hem igen. För att skona mig själv och min hjärna som ständigt går på högvarv nuförtiden har jag beslutat att jag får inte göra någonting annat än att glo...