Dejelige Danmark

Charlotta Wortzelius
Charlotta Wortzelius
Senast uppdaterad: 19 april 2009

Gårdagens Köpenhamnstripp blev en riktig succé. Denna maximerade dagstripp började i ottan och vid ombordstigning på bussen visade sig mina misstankar om Säfflebussens vara eller icke vara stämma. Det anrika bussbolaget och deras otroligt trist strajpade bussar finns inte längre ibland oss. De har tydligen sadlat om och blivit det betydligt klatchigare GoByBus. Den värmländska hemvisten är ett minne blott och företaget ska nu, som de själva uttrycker saken, drivas i sann ”knalleanda” från Borås. Låt oss se vad det kan leda till. Följande något nedklottrade reklamskylt hälsades jag i alla fall av vid hållplatsen i Köpenhamn.

go-by-bus-2

Ett klämmigt klara, färdiga, gå (som så käckt ändrats till go). Ordvitsvarning på det. Ett hejdå till Säfflebussen och ett välkommen till GoByBus. Trevligt. Även payoffen ”Det glada bussbolaget” känns tunn och trist. Nej, bättre kan ni GoByBus. Vad är gladare med röda bussar i jämförelse med gula eller gröna? Och vill de leva upp till sitt budskap bör de dessutom överväga att skicka sina chaufförer på charmkurs i gammal SAS-Janne Carlzon-anda. Vår chaufför, som förde tankarna till någon avdankad gammal rockhjälte påtvingad skjorta och slips, var inte den här planetens muntraste gök. Men, ska tilläggas, priserna fick mig verkligen att dra på smilbanden. Endast 298 spänn tur och retur. Som hittat.

Under bussfärden passerade vi en rad imponerande byggnadsverk och jag var vid ett flertal tillfällen mycket uppspelt, framför allt när vi passerade den här.

turning-torso

Turning Torso – 190,4 meter skånsk stolthet och Öresundsregionens praktfulla landmärke. Jag blir alltid lika hänförd av denna skruvade kåk. Och när bussen svischat förbi den var det inte långt kvar till nästa pulshöjare, nämligen det här magnifika bygget.

oresundsbron

Ser ni! Det är bron! Vårt lands förbindelse med kontinenten. Länken till den danska avspändheten och en annan värld fjärran från vår svenska ordning och reda-mentalitet. I Köpenhamn kan man, om man så önskar och det gjorde jag igår, inta medhavd matsäck i form av öl på en kajkant i Nyhavn. Sittandes tre meter från de svindyra uteserveringarna. Att du dricker öl som du köpt betydligt billigare i butik bryr sig ingen om. Ingen vän av ordning går i taket, rasar ohämmat eller ringer länsman. Tänk om jag gjort samma sak på Avenyn. Jag vill inte ens  tänka på de repressalier jag skulle råka ut för. På bilden nedan ser ni gårdagens höjdpunkt, en 33 centiliters burk-Tuborg intagen i kvällssolen med ett tre man starkt gatumusikantsband jazzandes i bakgrunden. Dejeligt, mina damer och herrar. Dejeligt.

tuborg-i-handen

Förvisso känns payoffen ”… gör livet lidt grönnere” inte alls lika slagkraftig som Tuborg-Perikles gamla fras ”Hvergang” som avhandlades i mitt förra inlägg, men ölen gjorde sitt jobb. Liksom Köpenhamn. Öl, Ströget, pölsestånd och den lilla sjöjungfrun – en alla tiders resa som lämnar mig med idel fina minnen och en fråga: Är jag en förklädd dansk i en svensks kropp?

Mer om
skribenten

Charlotta Wortzelius

Charlotta Wortzelius är frilansande copywriter och hjälper sina kunder med copy, idéer och kommunikation som förbättrar försäljningen, ger fler leads, ökad trafik och bygger varumärket. Förutom att skriva gillar hon att lära sig nya grejer, läsa böcker, soulmusik från 60-/70-talet och vara i naturen. Hon bor med sambo, son och katter i Stockholm.

Du kanske också gillar

Ännu en gratulation på sin plats

I gårdagens inlägg var jag i gratulationstagen och det fortsätter jag med i dag. Dagens (något försenade) grattis går till Systembolagets reklamfilm "Tonårsfesten", producerad av Esteban, som vann pris som 2009 års bästa reklamfilm på onsdagens Roygalan. En...

Grattis Volkswagen, det är ni värda!

Glädjen har segrat! Svenska Volkswagens film "Pianotrappan" har blivit världens mest spridda virala film någonsin. Filmen där trappan på Odenplans tunnelbanestation gjorts om till ett fungerande piano är den film det har snackats alla mest om i världens alla sociala...

Äntligen tar media sitt samhällsansvar!

Jag har två stunder på dagen då jag verkligen kan koppla av. När jag åker spårvagn till kontoret och när jag åker hem igen. För att skona mig själv och min hjärna som ständigt går på högvarv nuförtiden har jag beslutat att jag får inte göra någonting annat än att glo...