Bakåtsträvare eller räddhare?

Charlotta Wortzelius
Charlotta Wortzelius
Senast uppdaterad: 17 september 2009

En jobbig sak med mig är att jag ofta är lite avvaktande, låt oss till och med benämna det som rädd, för nya saker och företeelser. I stort sett varje gång jag köper något nytt sådant där ”tekniskt” får prylen i fråga spendera ett par dagar i sin kartong innan jag välkomnar den som en del av hushållet.

Videon (ni kommer väl ihåg den där grejen som man stoppade VHS:er i), espressomaskinen, mobiltelefonen – alla har de fått samma ovälkomnande behandling. Det handlar inte om att jag är oteknisk – jag kunde minsann programmera vidon och mina espresso smakar finfint. Det handlar inte om att jag är en bakåtsträvare. Jag vet ärligt talat inte vad det beror på. Kanske är det bara så att människan ibland helt enkelt är märklig.

Det här beteendet har jag nu märkt när det gäller ytterligare en företeelse: Västtrafiks nya kontoladdning. En nyhet som ju utlöst en orgie i gnäll, fruktan och protester under sensommaren och hösten. Själv har jag hållt mig avvaktande, faktiskt inte yttrat ett enda okvädesord, men i hemlighet förbannat den dag då de gamla hederliga 100-korten inte längre finns till försäljning. 

Dessutom är jag egentligen rätt skonad från detta nya, okända, läskiga – jag åker ju i stort sett kollektivt endast inom Göteborg. Men då och då åker jag till min fars sommarhus på Orust och då blir det genast skarpt läge. Kontoladdning i kombination med resa över flera zoner. Kollektivtrafikresandets examensprov. Jag bävar. Men Västtrafik verkar i alla fall ha tagit till sig resenärernas förfäran efter som de för närvarande bedriver en upplysningskampanj både på och utanför sina fordon.

nya kontoladdningen västtrafik

Är detta vad som ska dämpa oron hos en hel stads befolkning? Lite skyltar! Vad sägs om att ställa oss på led utanför närmaste läkarmottagning och ge oss lugnande istället?

Men okej då Västtrafik, det känns faktiskt lite bättre nu. Lite. Kanske att jag nu vågar ta mitt kort, ladda lite pengar på det och ta bussen till skärgården. Någon gång efter 30 november. Det är då 100-korten verkar gå i graven.

———————————————————————————————-
Svänger
Pojkar i åttaårsåldern som har t-shirtar med budskapet ”My idea of social studies is going to parties”. Jag finner det underhållande. Nästa gång hoppas jag se en knatte med tröjan ”Öl byggde denna vackra kropp”.

Svänger inte
När ovan nämnda pojke tillsammans med sina, vad det kändes som, hundratals skolkamrater ska med samma spårvagn. En spårvagn där jag sitter.

Mer om
skribenten

Charlotta Wortzelius

Charlotta Wortzelius är frilansande copywriter och hjälper sina kunder med copy, idéer och kommunikation som förbättrar försäljningen, ger fler leads, ökad trafik och bygger varumärket. Förutom att skriva gillar hon att lära sig nya grejer, läsa böcker, soulmusik från 60-/70-talet och vara i naturen. Hon bor med sambo, son och katter i Stockholm.

Du kanske också gillar

Ännu en gratulation på sin plats

I gårdagens inlägg var jag i gratulationstagen och det fortsätter jag med i dag. Dagens (något försenade) grattis går till Systembolagets reklamfilm "Tonårsfesten", producerad av Esteban, som vann pris som 2009 års bästa reklamfilm på onsdagens Roygalan. En...

Grattis Volkswagen, det är ni värda!

Glädjen har segrat! Svenska Volkswagens film "Pianotrappan" har blivit världens mest spridda virala film någonsin. Filmen där trappan på Odenplans tunnelbanestation gjorts om till ett fungerande piano är den film det har snackats alla mest om i världens alla sociala...

Äntligen tar media sitt samhällsansvar!

Jag har två stunder på dagen då jag verkligen kan koppla av. När jag åker spårvagn till kontoret och när jag åker hem igen. För att skona mig själv och min hjärna som ständigt går på högvarv nuförtiden har jag beslutat att jag får inte göra någonting annat än att glo...