Hur man ger en reklamare prestationsångest

28 April, 2010

I dag har jag gjort något nytt och mycket spännande. Något som fått mig att ta ett rejält kliv utanför min trygghetszon. Och gett mig en rejäl prestationsångest på kuppen …

Upphovet till min ångest är att jag för ett tag sedan fick ett erbjudande att spela in en reklamfilm för Copy Charlotte. Arrangör av det flotta erbjudandet är inkubatorn Brew House och enligt uppgift är det Innovationsbron som står för fiolerna. Finfint, tänkte jag och tackade ja på stubinen.

Detta var ett tag sedan och jag har därför inte tänkt nämnvärt på det. Men i dag var det så dags för den första dagen av två. Manusarbete stod på schemat. Och prestationsångesten slog till. Nu skulle  alltså jag – en reklamare – göra reklam för mig själv. Reklam, som ju faktiskt för att motivera mitt val av yrke, behöver hålla en viss klass. Press var bara förnamnet …

Hur man gör reklam för träningsanläggningar, organisationsutveckling eller fjärrvärme vet jag ju. Men hur gör man reklam för reklam? Och sig själv? Det är inte det lättaste. Men till slut tog jag mig samman och har nu vänt ut och in på varenda ord i mitt manus. Förhoppningsvis kommer jag, utan en alltför stor släng av rampfeber, att få till någonting som jag är nöjd med under den stora inspelningsdagen i morgon.

Den som lever får se.

——————————————————————————————-

Svänger
Spotifys nya kärleksaffär med Facebook. Det verkar lovande.

Svänger inte
Göteborgsvädret – är det likadant i morgon lever mitt fuktkänsliga hår farligt.

1 Kommentar »

Ett varumärkes berg-och-dalbane-färd

20 April, 2010

Mycket dåligt bloggande den senaste tiden. Kanske beror viagra bland annat på att jag fått ett deltidsjobb. Vanligtvis brukar man ju bli ganska glad i hågen av ett jobb, men inte den här gången. Mitt nya deltidsjobb, för att göra en snabb sammanfattning av arbetsbeskrivningen, innebär nämligen att sitta i SJ:s telefonköer.

SJ, SJ, gamle vän – jag trodde verkligen att jag efter det minnesvärda snökaoset hade skrivit så det räckte om dig det här året. Men icke så. Bakgrunden till min nya sysselsättning är att jag ska åka till den kungliga huvudstaden i helgen. En resa jag verkligen inte vill missa. Men döm av min förvåning när jag i förra veckan ska skriva ut mina e-biljetter (modern som jag är) och upptäcker att min beställning som jag gjort för en månad sedan och även fått kvitto på inte existerar.

Naturligtvis blir jag konfunderad och framför allt irriterad. Och SJ:s varumärke hamnar följaktligen i nedförsbacke.

Min första åtgärd blir att ringa detta fantastiska företag. Det visar sig vara fullständigt omöjligt i dessa vulkantider och varumärkets nedförsbacke blir allt brantare. Plan B blir att istället åka ner till Centralstationen för att få prata med någon som kan fixa fram mina biljetter. Efter en halvtimmes köande till deras resebutik får jag prata med en dam som begåvats med ett sånt där riktigt jag-är-en-service-människa-utseende.Verkar lovande.

Min förhoppningar framme vid luckan är alltså stora – visst ska denna trevliga kvinna kunna fixa detta. Men det första hon säger är att betalningarna via internetbanken, dem har inte SJ någonting med att göra. Det är minsann Paynova som dragit tillbaka beställningen och hon kan absolut inte göra någonting. Jag fattar ingenting – den bortsjabblade resan är ju SJ:s tjänst! Hur kan man bara frånsäga sig allt ansvar? Varumärket är nu kört i botten. Kvinnan lyckas ändå med diverse trovärdiga bevis på sin skärm övertyga mig om att det verkligen är Paynovas fel och hon tycker att jag ska kontakta dem och be dem veta hut. Jag börjar mjukna – kanske är SJ ändå min kompis?

Paynova – som man naturligtvis bara kan kontakta via mejl – svarar å sin sida att de aldrig drar tillbaka något om inte säljaren – alltså SJ – bett om det. Jag tvingas därmed fria Paynova från misstankar och skulden är åter lagd på allas vår tågjätte. Varumärket, som var på väg upp rejält, sjunker återigen som en sten. Efter många försök, felkopplingar och oklara ansvarsförhållanden får jag ändå äntligen prata med en människa i SJ:s kundtjänst. Flickan i fråga kan se att det sjabblats med beställningen och lovar att skicka mig nya biljetter på posten tillsammans med en faktura på det ursprungliga och fina priset jag fick för att jag var tidigt ute. Det skadeskjutna varumärket börjar återhämta sig efter den trevliga kundtjänstflickans insats.

Igår får jag så biljetterna. Den ”trevliga flickan” har inte brytt sig om mina önskemål om sittplats. Och hon har skickat med en faktura på ett belopp som är tre gånger så högt som det jag blivit lovad. Hade jag haft en voodoo-docka i form av en SJ-medarbetare då … Men jag biter ihop och efter ytterligare två försök med diverse felkopplingar och minst en timme i telefonkö får jag prata med en tjej. Hon säger att hon inte kan fixa det där och då, men lovar att göra det efter samtalet och återkomma till mig på telefon i dag. Det har hon inte gjort. Varumärkesstatus: Ej bra.

Jag har fått ringa ytterligare tre gånger till kundtjänsten ikväll för att ordna detta irriterande strul. Till slut fick jag tala med en ung herre som också han lovat att fixa det och återkomma under morgondagen. Det återstår att se om han kan hålla sitt löfte, om jag kan säga upp mig från mitt deltidsjobb och om detta varumärkes berg-och-dalbane-färd får sluta med en någotsånär flack raksträcka. Mer än så kan han tyvärr inte rädda.

———————————————————————————————

Svänger
När kunder blir jättenöjda med ens jobb. Jag blir glad och varm i hjärtat.

Svänger inte
De hotell i Europa som passat på att dubbla eller tredubbla sina priser så här i vulkantider. Riktig skitstil.

Kommentera »

Copy Charlottes blogg 1 år!

6 April, 2010

Ja må den leva, ja må den leva, ja må den leva uti hundrade år. Ja visst ska den leva, ja visst ska den leva, ja visst ska den leva uti hundrade år! Ett fyrfaldigt leve för Copy Charlottes blogg ”It don’t mean a thing if it ain’t got that swing”, den leve – hurra, hurra, hurra, hurra!

I dag för exakt ett år sedan tog jag beslutet att börja blogga. Ambitionsnivån var hög, nu skulle det uträttas skriftliga stordåd och pennan (eller tangentbordet för att vara korrekt) var vässat till max. Lusten att skriva har sedan gått upp och ner – det har varit alltifrån eufori till hoppa-i-brunnen-känslor – men jag har ändå hyfsat kontinuerligt slängt ihop inlägg på den här bloggen. Det är jag glad  (och lite stolt)  för.

Den största händelsen under året är naturligtvis att bloggen fått sig en rejäl makeover utseendemässigt och har blivit en helhet med CopyCharlotte.se. Andra grejer värt att minnas var när ett simpelt inlägg om en rolig Blocket-annons gav ett chockerande antal besökare under en dag och när jag fick en kommentar av Piratpartiets egen hövding Rick Falkvinge. Och de så kallade näthatarna har varit skonsamma: förutom att jag blivit dissad för att inte gilla mjukisbyxor, Amy Diamonds särskrivningar eller att bo ovanpå en pizzeria har mina läsare varit snälla.

Jag hoppas att bloggen den 6 april 2011 firar en storslagen 2-årsdag och att jag fram tills dess kommer att bidra med finfina inlägg om det som får mitt liv att svänga allra mest. Jag ska göra mitt bästa, det lovar jag. Och nu ska jag fira!

————————————————————————————————–

Svänger
Att bloggen firar ett år såklart!

Svänger inte
Ingenting – bloggen firar ju ett år i dag!

Kommentera »

Marknadsföring av det mer stereotypa slaget

22 Mars, 2010

Ett av den senaste tidens höja-ögonbrynet-ögonblick är när jag upptäckte att min bank, Handelsbanken, tar nya tag för att hitta fond- och pensionssparare av kvinnligt kön.

Vet inte riktigt vad jag ska tycka om det här initiativet. Eller jo, egentligen har jag en klar åsikt. Som aktiv i marknadsföringsbranschen kan jag i och för sig tycka att det är en god idé att använda ett annorlunda grepp för att locka konsumenter. Och att ha modevisning på banken är tveklöst en oväntad väg att gå. Jag undrar vad dessa Lars och Johanna kommer att visa? Blir det banktjänstemannamode á la kavaj, skjorta och slips alternativt dräkt eller kommer de skrida in på bankkontoret i de hetaste plaggen från H&M?

Men som medlem i den kvinnliga delen av befolkningen tycker jag inte alls om det. Det känns ytterst stereotypt. Varför ska kvinnor behöva lockas till information om (förhoppningsvis) klokt sparande med hjälp av möjligheten att se vårens mode? Borde vi inte fundera på sådana saker och pallra oss iväg till banken ändå? Mode är visserligen intressant, men borde vi inte bry oss om vår egen ekonomi mer än snygga klänningar? Och varför denna bild på ett läppstift?

Tänker jag tråkigt här? Kanske vill Handelsbanken bara ha ett kul event för potentiella kunder? Det är bara det att jag inte tror att information om sparande riktad till män (varför behövs det överhuvudtaget könsseparerad information?) skulle marknadföras med möjligheten att få titta på tuffa bilar eller motorcyklar (för att vara riktigt stereotyp för en stund).

Kanske är det ändå så att bankerna måste göra vad de kan för att människor ska reflektera över sin ekonomi och sitt sparande. För tänk om det är som Linda Skugge skriver i denna vassa debattartikel i Aftonbladet - att dagens unga tror att pengar hamnar i fickan av sig själva? Då är Handelsbankens ansats, om än stereotyp, att ändå få dit folk ändå bra. Och vem vet – kanske följer de upp med detta veckan efter:

MEN ONLY!

Killträff 30 mars kl 10.00 – 11.00

Lars och Johanna visar vårens hetaste hojar och nyaste dataspel!

Vi bjuder på chips och öl!

Känns troligt. Eller inte.

——————————————————————————————-

Svänger
Petra Mede Show. Jag gillar’t skarpt.

Svänger inte
Att man måste äta mat flera gånger om dagen. Eller framför allt laga den.

1 Kommentar »

Skrämmande i dubbel bemärkelse

20 Mars, 2010

Som egenföretagare är det lätt att jobba lite för mycket. Och den senaste tiden har det tagit ut sin rätt, i all jobbiver är det lätt att glömma bort sitt eget välbefinnande och både kropp och sinne har känts allmänt håglöst. Därför har jag beslutat att genomföra ett hälsoprojekt för att se om det ger något resultat. Det består primärt av 1)

Och 2)

Motion och frukt alltså. Motionen har bestått av att börja jogga – förvånansvärt mycket av konditionen från ungdomens fotbollsspelande har till min stora glädje visat sig finnas kvar. Vädret för detta rännande på gator är inte idealt, det ser ni på den bruna ton som skorna börjat anta, men jag har hittat en hyfsad slinga där man inte ser ut som hälften människa, hälften lera när man kommer hem.

Efter vägen finns inte mycket att se, mestadels hus och asfalt, men i veckan såg jag något skrämmande. I dubbel bemärkelse.

Den här vintern har som vi alla vet varit något i hästväg och i kölvattnet kom risken för ras från taken som ett brev på posten. Att kunna få en isklump i huvudet mitt under kvällspromenaden är onekligen läskigt, men något annat skrämmande med den här skylten är hur skyltmakaren behandlar språket. Budskapet lyder ”Ras risk hela cyckel bane bredden”. Jag tror aldrig att jag sett så många särskrivningar (med ett anmärkningsvärt stavfel som kronan på verket) på en sådan liten yta.

Kanske är det någon form av världsrekordförsök i särskrivningar – någon form av mästerskap rentav – som pågår. All respekt åt skyltmakaren i så fall – jag tror att vi kan ha hittat en prispallskandidat här. Annars – varsågod att kalla mig petig språkfacist – hör inte sådana här taffliga skyltar hemma på våra gator. Tack för varningen för takras, men seriöst - skärpning!

Och för att återgå till hälsoexperimentet så kan jag meddela att det fallit väl ut. Mitt motionerande och fruktätande har gått upp med åtminstone 150 procent och det har min kropp gjort tummen upp för. Nu gäller det bara att hålla i framöver så att Copy Charlotte kan leverera toppjobb under resten av 2010. Jag tror på’t.

———————————————————————————————————-

Svänger
All värdefull kunskap som jag hittills lärt mig under denna studiehelg. Detta kan vara början på något stort.

Svänger inte
För mycket studiematerial, för lite tid.

Kommentera »

Allkonstnärer tjänar mindre pengar (min krönika i KungsbackaNytt)

17 Mars, 2010

I dag kan alla ni som bläddrar fram till sidan 35 i veckans KungsbackaNytt läsa min krönika om att en företagare i så hög utsträckning som möjligt ska fokusera på det som hon eller han är bäst på. Resten ska, om plånboken tillåter, outsourcas.

För alla er som inte är Kungsbackabor eller känner för att besöka tidningens sajt, kommer krönikan nedan. Men var då medvetna om att ni missar ett förnämligt recept på italiensk fiskgratäng.

————————————————————————————————————.

Allkonstnärer tjänar mindre pengar

- Dr Larsson, du kan väl ta hand om den där knäoperationen efter att du transplanterat det här hjärtat? Och sen har vi en patient som behöver lite psykoanalys efter lunch. Fixar du det?

- Inga problem. Jag tänkte ta tag i den där jättekön av diabetespatienter nere på 7:an också när jag ändå är igång.

Möjligtvis skulle denna dialog kunna utspela sig i en bisarr läkarserie på tv, men på ett normalt sjukhus skulle den vara ganska osannolik. Ingen skulle kräva av en läkare att han eller hon ska kunna allt.

Men så är det för oss småföretagare. Vi ska kunna allt, mer eller mindre. Förutom det givna, att vi ska vara experter på företagets kärnverksamhet, ska vi också ha koll på redovisning, marknadsföring, försäljning, juridik, datorrelaterade grejer och jag vet inte allt. En företagandets superhjälte med obegränsade krafter. Det är inte realistiskt.

Därför är mitt bästa tips till dig som driver, eller har planer på att starta, ett företag (och inte har möjlighet att anställa) att outsourca, outsourca, outsourca. Varför ska du slita ditt hår över debet och kredit, lära dig att göra snitsiga flyers i InDesign och osäkert snickra ihop avtal när det finns människor som är experter på detta? Personer som kan detta på sina fem fingrar och därför kan göra det mycket snabbare och bättre än du.

För att bygga ett framgångsrikt bolag ska du se till att fokusera på din kärnverksamhet, det just du gör allra bäst. Inte slösa din dyrbara tid på att bli någon slags företagandets allkonstnär.

Givetvis går det inte att lägga ut allt externt i en handvändning, plånboken har oftast en hel del att säga till om för ett nystartat företag, men så fort du känner att du har råd – gör dig av med allt som tar tid från det du är bäst på.

Jag minns själv vilken sten som föll från mitt hjärta den dagen jag la ut mitt företags ekonomi externt. Det var som en befrielse. Nu ser jag fram emot den dagen när jag blir av med faktureringen och försäljningen också. Då blir det champagne.

———————————————————————————————————–

Svänger
Att jag, som jag fruktade, faktiskt inte har tröttnat på att jogga. Mitt nya hälsoprojekt kanske blir lyckat ändå.

Svänger inte
Solen ska tydligen lämna oss igen. Oväntat.

Kommentera »

Bloggen har flyttat hem!

17 Mars, 2010

Äntligen har jag hittat ett anständigt hem åt min kära blogg. Inget ont om att ha sin blogg på Wordpress, men det har haft sina begränsningar så nu har den flyttat hem till mig på copycharlotte.se istället. Där den hör hemma. Och då var det lika bra att köra en extreme makeover på utseendet också.

Tack till min duktiga och snälla vän Thomas för all hjälp med kodning och flytt.

Nu ska jag blogga så tangentbordet ryker. Om reklam, varumärken, språk, egenföretagande och allt annat som får mitt liv att svänga som den värsta jazzlåten. Häng med!

————————————————————————————————————

Svänger
Självklart att jag designat om och flyttat min blogg.

Svänger inte
För lite tid, för mycket att göra. Ständigt denna omöjliga ekvation.

Kommentera »

Varför man inte bör bo i Göteborg för länge

12 Mars, 2010

Det börjar med att man lite stillsamt blir ett fan av ”Dagens ordvits” på Facebook. Sen går det snabbt utför och innan man vet ordet av står man utanför puben Smaka varje kväll med förhoppningen att få se en skymt av ordvitskungen Ingvar Oldsberg. Och vill det sig riktigt illa slutar det så här:

You need to a flashplayer enabled browser to view this YouTube video

Jag har bott i Göteborg i sex år nu. Oroväckande tendenser har dykt upp i mitt sinne för humor under den tiden, en utveckling som jag inte är helt tillfreds med. Det jag lever på är att  jag ju inte är urinvånare och därför inte riktigt förlorad ännu. I skrivande stund känner jag ändå att hoppet finns och att jag fortfarande kan rädda mitt skinn från ordvitsdjävulens klor. Men vem vet hur det ser ut i morgon?

Nej, jag kanske borde se över min levnadssituation. Tänk om det går så långt att jag startar reklambyrån Ordvits och börjar göra kampanjer i stil med ”Tändstickan att bli eld och lågor över” eller ”Tequila – drycken du bör ta med en nypa salt”. Hu, hemska tanke. Rädde sig den som kan!

—————————————————————————————

Svänger
I morgon når min Svenne Banan-period för detta år sin kulmen i och med finalen i Melodifestivalen. Hur jag utan pistolhot lyckades få min schlagerhatande kompis att titta med mig är fortfarande en gåta.

Svänger inte
Vintern. Seriöst – ge dig nu.

Kommentera »

Den sista Facebook-grupp jag skulle gå med i

11 Mars, 2010

I dag när jag var inne på Facebook upptäckte jag att ett flertal av mina vänner har gått med i en grupp som jag inte känt till innan. En fruktansvärd sammanslutning av likasinnade. Om vi bortser från på riktigt ondskefulla grupper med namn i stil med ”Vi som gillar barnporr, krig, etc” är denna grupp bland de sista jag skulle gå med i. Vad den heter? ”vi som byter till mjukisbyxor så fort vi kommer hem..”. Vidrigt.

Jag vet inte riktigt varför egentligen, men jag har väldigt svårt med det här att man så fort man stängt dörren till hemmets lugna vrå ska byta om till dessa så kallade mjukisbyxor. Det känns som om man drar ner hela sin person i ett sunktillstånd, ett slags förfall. Kanske är jag ensam om att vilja fortsätta upprätthålla lite stil och finess när jag kommer hem från jobbet, men jag mår faktiskt bättre av att gå omkring i civiliserade kläder istället för att svida om till de nötta träningsbyxorna som inhandlades 1997.

Gruppen har i skrivande stund 5 402 medlemmar. Skrämmande – tänk om de bildar en mysbyxearmé som anfaller oss som låter våra jeans/chinos/kjolar sitta kvar fram till sänggåendet och med våld klär på oss tvångsmyxbyxor. Hu, hemska tanke. Undrar förresten om det finns några andra ritualer som ingår i detta mysbyxande? En speciell sorts kost, bestämda tv-program eller viss utvald musik? Jag, som aldrig har varit lagd åt mysbyxehållet, skulle med någon slags skräckblandad förtjusning ändå vilja veta. Tror jag.

Men för att vara på den säkra sidan är det kanske bäst att jag bildar Facebook-gruppen ”Vi som aldrig i livet skulle byta till mjukisbyxor så fort vi kommer hem”. Jag har redan börjat skissa på en profilbild som jag i all sin enkelhet tycker säger det mesta …

 

För någon måste säga ifrån – innan detta blir en otäck folkrörelse. Därför ställer jag mig nu, likt en fashions förkämpe, på barrikaderna och skanderar mitt slagord: Våga vägra mjukisbyxor! Vilka ska med i motståndsrörelsen?

—————————————————————————————-

Svänger
Att jag har börjat få hopp om våren. Men det är en känsla jag inte litar på för fem öre.

Svänger inte
Att försöka göra en snygg layout i Word. Jag försöker och försöker, men den rackarn gör inte som jag säger. Finns det någon jour man ringa?

1 Kommentar »

Den nya reklamtävlingen som gör mig lite rädd

10 Mars, 2010

Sveriges Kommunikationsbyråers tävling Guldägget som premierar bra svensk reklam har ju funnits länge nu. En tävling där branschen belönar branschen, i det här fallet en ganska liten bransch, vilket ju tyvärr kan skapa lite av en ryggdunkarmentalitet där man prisar sina kompisar. Men i år utmanas Guldägget av en ny tävling där svenska folket, de som faktiskt ingår i reklamkampanjernas målgrupp, får säga sitt. Det är Mattias Åkerberg, copyn som driver den eminenta reklambloggen Please Copy Me, som instiftat Folkets Guldägg.

Jag gillar intiativet. Samtidigt som jag är lite rädd för det. Effekten kan bli liknande den som när svenska folket får rösta fram den bästa låten på Grammisgalan eller den bästa filmen på Guldbaggegalan – det blir inte riktigt som de i branschen tänkt sig. Och de självutnämda musik- och filmälskarna sliter sitt hår när f.d. Idol-deltagare och Stieg Larsson-filmer kammar hem storpriser på löpande band. För det kan väl inte vara så att Svensson har rätt? Det är en mycket svår fråga, men min linje är trots allt att branschfolk är de som bäst kan bedöma kvalitet. En utbildad hantverkare gör ju ett bättre jobb än hemmafixaren och samma sak måste väl gälla i andra branscher?

Hur är det egentligen i reklambranschen? För när det gäller reklam måste ju folkets röst ha stor betydelse. Det är ju ändå de som är mottagare av budskapet i kampanjerna och ska reagera på dem på ett sätt som sändaren önskar. Och gillar de inte en reklam så borde den ju inte vara bra? Eller? Ska man ge Guldägg till reklam som är kreativ, men inte har gett någon avsevärd effekt? Eller är det uppnådd effekt som ska betyda allt? Jag är kluven, men vill nog ändå slå ett slag för att den kreativitet som en kunnig jury uppskattar ska gå hem från galan med ett ägg i fickan. För jag vill inte att vi ska gå mot en reklamvärld där kommunikationens motsvarigheter till EMD, Takida och ”Luftslottet som sprängdes” vinner utmärkelserna.

Det ska bli ytterst intressant att se i vilken utsträckning prislistorna i branschens Guldäggsgala och Folkets guldägg kommer att överensstämma. Blir skillnaden brutal kanske branschen borde se över sitt sätt att skapa kommunikation eftersom det primära faktiskt är att reklamen ska träffa målgruppen rakt i hjärtat och få dem att agera - inte bara vara smart och fyndig. Vem vet, dagen efter Folkets guldägg delats ut kan det mycket väl bli ett gäng likbleka reklamare som sticker huvudet i sanden och maniskt upprepar mantrat ”Majoriteten har alltid fel” …   

Jag väntar med spänning.

—————————————————————————————-

Svänger
Att jag kommit igång med vårens projekt att bli en joggare. Men en gång är ingen gång så framtiden får utvisa hur det går.

Svänger inte
Att ovan nämnda joggning orsakat att jag i dag, dagen efter, inte känner mina ben.

Kommentera »

« Older Entries