Hur man ger en reklamare prestationsångest
I dag har jag gjort något nytt och mycket spännande. Något som fått mig att ta ett rejält kliv utanför min trygghetszon. Och gett mig en rejäl prestationsångest på kuppen …
Upphovet till min ångest är att jag för ett tag sedan fick ett erbjudande att spela in en reklamfilm för Copy Charlotte. Arrangör av det flotta erbjudandet är inkubatorn Brew House och enligt uppgift är det Innovationsbron som står för fiolerna. Finfint, tänkte jag och tackade ja på stubinen.
Detta var ett tag sedan och jag har därför inte tänkt nämnvärt på det. Men i dag var det så dags för den första dagen av två. Manusarbete stod på schemat. Och prestationsångesten slog till. Nu skulle alltså jag – en reklamare – göra reklam för mig själv. Reklam, som ju faktiskt för att motivera mitt val av yrke, behöver hålla en viss klass. Press var bara förnamnet …
Hur man gör reklam för träningsanläggningar, organisationsutveckling eller fjärrvärme vet jag ju. Men hur gör man reklam för reklam? Och sig själv? Det är inte det lättaste. Men till slut tog jag mig samman och har nu vänt ut och in på varenda ord i mitt manus. Förhoppningsvis kommer jag, utan en alltför stor släng av rampfeber, att få till någonting som jag är nöjd med under den stora inspelningsdagen i morgon.
Den som lever får se.
Svänger
Spotifys nya kärleksaffär med Facebook. Det verkar lovande.
Svänger inte
Göteborgsvädret – är det likadant i morgon lever mitt fuktkänsliga hår farligt.
Copy Charlottes blogg 1 år!
Ja må den leva, ja må den leva, ja må den leva uti hundrade år. Ja visst ska den leva, ja visst ska den leva, ja visst ska den leva uti hundrade år! Ett fyrfaldigt leve för Copy Charlottes blogg ”It don’t mean a thing if it ain’t got that swing”, den leve – hurra, hurra, hurra, hurra!
I dag för exakt ett år sedan tog jag beslutet att börja blogga. Ambitionsnivån var hög, nu skulle det uträttas skriftliga stordåd och pennan (eller tangentbordet för att vara korrekt) var vässat till max. Lusten att skriva har sedan gått upp och ner – det har varit alltifrån eufori till hoppa-i-brunnen-känslor – men jag har ändå hyfsat kontinuerligt slängt ihop inlägg på den här bloggen. Det är jag glad (och lite stolt) för.
Den största händelsen under året är naturligtvis att bloggen fått sig en rejäl makeover utseendemässigt och har blivit en helhet med CopyCharlotte.se. Andra grejer värt att minnas var när ett simpelt inlägg om en rolig Blocket-annons gav ett chockerande antal besökare under en dag och när jag fick en kommentar av Piratpartiets egen hövding Rick Falkvinge. Och de så kallade näthatarna har varit skonsamma: förutom att jag blivit dissad för att inte gilla mjukisbyxor, Amy Diamonds särskrivningar eller att bo ovanpå en pizzeria har mina läsare varit snälla.
Jag hoppas att bloggen den 6 april 2011 firar en storslagen 2-årsdag och att jag fram tills dess kommer att bidra med finfina inlägg om det som får mitt liv att svänga allra mest. Jag ska göra mitt bästa, det lovar jag. Och nu ska jag fira!
Svänger
Att bloggen firar ett år såklart!
Svänger inte
Ingenting – bloggen firar ju ett år i dag!
Skrämmande i dubbel bemärkelse
Som egenföretagare är det lätt att jobba lite för mycket. Och den senaste tiden har det tagit ut sin rätt, i all jobbiver är det lätt att glömma bort sitt eget välbefinnande och både kropp och sinne har känts allmänt håglöst. Därför har jag beslutat att genomföra ett hälsoprojekt för att se om det ger något resultat. Det består primärt av 1)
Och 2)
Motion och frukt alltså. Motionen har bestått av att börja jogga – förvånansvärt mycket av konditionen från ungdomens fotbollsspelande har till min stora glädje visat sig finnas kvar. Vädret för detta rännande på gator är inte idealt, det ser ni på den bruna ton som skorna börjat anta, men jag har hittat en hyfsad slinga där man inte ser ut som hälften människa, hälften lera när man kommer hem.
Efter vägen finns inte mycket att se, mestadels hus och asfalt, men i veckan såg jag något skrämmande. I dubbel bemärkelse.
Den här vintern har som vi alla vet varit något i hästväg och i kölvattnet kom risken för ras från taken som ett brev på posten. Att kunna få en isklump i huvudet mitt under kvällspromenaden är onekligen läskigt, men något annat skrämmande med den här skylten är hur skyltmakaren behandlar språket. Budskapet lyder ”Ras risk hela cyckel bane bredden”. Jag tror aldrig att jag sett så många särskrivningar (med ett anmärkningsvärt stavfel som kronan på verket) på en sådan liten yta.
Kanske är det någon form av världsrekordförsök i särskrivningar – någon form av mästerskap rentav – som pågår. All respekt åt skyltmakaren i så fall – jag tror att vi kan ha hittat en prispallskandidat här. Annars – varsågod att kalla mig petig språkfacist – hör inte sådana här taffliga skyltar hemma på våra gator. Tack för varningen för takras, men seriöst - skärpning!
Och för att återgå till hälsoexperimentet så kan jag meddela att det fallit väl ut. Mitt motionerande och fruktätande har gått upp med åtminstone 150 procent och det har min kropp gjort tummen upp för. Nu gäller det bara att hålla i framöver så att Copy Charlotte kan leverera toppjobb under resten av 2010. Jag tror på’t.
Svänger
All värdefull kunskap som jag hittills lärt mig under denna studiehelg. Detta kan vara början på något stort.
Svänger inte
För mycket studiematerial, för lite tid.
Bloggen har flyttat hem!
Äntligen har jag hittat ett anständigt hem åt min kära blogg. Inget ont om att ha sin blogg på WordPress, men det har haft sina begränsningar så nu har den flyttat hem till mig på copycharlotte.se istället. Där den hör hemma. Och då var det lika bra att köra en extreme makeover på utseendet också.
Tack till min duktiga och snälla vän Thomas för all hjälp med kodning och flytt.
Nu ska jag blogga så tangentbordet ryker. Om reklam, varumärken, språk, egenföretagande och allt annat som får mitt liv att svänga som den värsta jazzlåten. Häng med!
————————————————————————————————————
Svänger
Självklart att jag designat om och flyttat min blogg.
Svänger inte
För lite tid, för mycket att göra. Ständigt denna omöjliga ekvation.
Den sista Facebook-grupp jag skulle gå med i
I dag när jag var inne på Facebook upptäckte jag att ett flertal av mina vänner har gått med i en grupp som jag inte känt till innan. En fruktansvärd sammanslutning av likasinnade. Om vi bortser från på riktigt ondskefulla grupper med namn i stil med ”Vi som gillar barnporr, krig, etc” är denna grupp bland de sista jag skulle gå med i. Vad den heter? ”vi som byter till mjukisbyxor så fort vi kommer hem..”. Vidrigt.
Jag vet inte riktigt varför egentligen, men jag har väldigt svårt med det här att man så fort man stängt dörren till hemmets lugna vrå ska byta om till dessa så kallade mjukisbyxor. Det känns som om man drar ner hela sin person i ett sunktillstånd, ett slags förfall. Kanske är jag ensam om att vilja fortsätta upprätthålla lite stil och finess när jag kommer hem från jobbet, men jag mår faktiskt bättre av att gå omkring i civiliserade kläder istället för att svida om till de nötta träningsbyxorna som inhandlades 1997.
Gruppen har i skrivande stund 5 402 medlemmar. Skrämmande – tänk om de bildar en mysbyxearmé som anfaller oss som låter våra jeans/chinos/kjolar sitta kvar fram till sänggåendet och med våld klär på oss tvångsmyxbyxor. Hu, hemska tanke. Undrar förresten om det finns några andra ritualer som ingår i detta mysbyxande? En speciell sorts kost, bestämda tv-program eller viss utvald musik? Jag, som aldrig har varit lagd åt mysbyxehållet, skulle med någon slags skräckblandad förtjusning ändå vilja veta. Tror jag.
Men för att vara på den säkra sidan är det kanske bäst att jag bildar Facebook-gruppen ”Vi som aldrig i livet skulle byta till mjukisbyxor så fort vi kommer hem”. Jag har redan börjat skissa på en profilbild som jag i all sin enkelhet tycker säger det mesta …
För någon måste säga ifrån – innan detta blir en otäck folkrörelse. Därför ställer jag mig nu, likt en fashions förkämpe, på barrikaderna och skanderar mitt slagord: Våga vägra mjukisbyxor! Vilka ska med i motståndsrörelsen?
—————————————————————————————-
Svänger
Att jag har börjat få hopp om våren. Men det är en känsla jag inte litar på för fem öre.
Svänger inte
Att försöka göra en snygg layout i Word. Jag försöker och försöker, men den rackarn gör inte som jag säger. Finns det någon jour man ringa?
Den nya reklamtävlingen som gör mig lite rädd
Sveriges Kommunikationsbyråers tävling Guldägget som premierar bra svensk reklam har ju funnits länge nu. En tävling där branschen belönar branschen, i det här fallet en ganska liten bransch, vilket ju tyvärr kan skapa lite av en ryggdunkarmentalitet där man prisar sina kompisar. Men i år utmanas Guldägget av en ny tävling där svenska folket, de som faktiskt ingår i reklamkampanjernas målgrupp, får säga sitt. Det är Mattias Åkerberg, copyn som driver den eminenta reklambloggen Please Copy Me, som instiftat Folkets Guldägg.
Jag gillar intiativet. Samtidigt som jag är lite rädd för det. Effekten kan bli liknande den som när svenska folket får rösta fram den bästa låten på Grammisgalan eller den bästa filmen på Guldbaggegalan – det blir inte riktigt som de i branschen tänkt sig. Och de självutnämda musik- och filmälskarna sliter sitt hår när f.d. Idol-deltagare och Stieg Larsson-filmer kammar hem storpriser på löpande band. För det kan väl inte vara så att Svensson har rätt? Det är en mycket svår fråga, men min linje är trots allt att branschfolk är de som bäst kan bedöma kvalitet. En utbildad hantverkare gör ju ett bättre jobb än hemmafixaren och samma sak måste väl gälla i andra branscher?
Hur är det egentligen i reklambranschen? För när det gäller reklam måste ju folkets röst ha stor betydelse. Det är ju ändå de som är mottagare av budskapet i kampanjerna och ska reagera på dem på ett sätt som sändaren önskar. Och gillar de inte en reklam så borde den ju inte vara bra? Eller? Ska man ge Guldägg till reklam som är kreativ, men inte har gett någon avsevärd effekt? Eller är det uppnådd effekt som ska betyda allt? Jag är kluven, men vill nog ändå slå ett slag för att den kreativitet som en kunnig jury uppskattar ska gå hem från galan med ett ägg i fickan. För jag vill inte att vi ska gå mot en reklamvärld där kommunikationens motsvarigheter till EMD, Takida och ”Luftslottet som sprängdes” vinner utmärkelserna.
Det ska bli ytterst intressant att se i vilken utsträckning prislistorna i branschens Guldäggsgala och Folkets guldägg kommer att överensstämma. Blir skillnaden brutal kanske branschen borde se över sitt sätt att skapa kommunikation eftersom det primära faktiskt är att reklamen ska träffa målgruppen rakt i hjärtat och få dem att agera - inte bara vara smart och fyndig. Vem vet, dagen efter Folkets guldägg delats ut kan det mycket väl bli ett gäng likbleka reklamare som sticker huvudet i sanden och maniskt upprepar mantrat ”Majoriteten har alltid fel” …
Jag väntar med spänning.
—————————————————————————————-
Svänger
Att jag kommit igång med vårens projekt att bli en joggare. Men en gång är ingen gång så framtiden får utvisa hur det går.
Svänger inte
Att ovan nämnda joggning orsakat att jag i dag, dagen efter, inte känner mina ben.
Årets bröllop är inte det mellan Victoria och Daniel
Det tjatas mycket om bröllop i dessa dagar. Den värsta hajpen kring Victoria och Daniel har vi fortfarande framför oss – att folk hetsar upp sig över att kronprinessan gifter det köper jag. Men vad är det med alla dessa spaltmeter som skrivits om morgondagens vigsel mellan Niclas Wahlgren och Laila Bagge? Visst är det synd om stackars Nicke att resten av familjen tvingas/hellre vill (?) spela fars och få en andra chans i Melodifestivalen, men det är liksom … inte så intressant. I alla fall inte den utsträckning som detta tagit sig i pressen. Vem bryr sig egentligen? Nej, det räcker nu – låt oss hoppas att de tu får en bra dag i morgon och att syrran går vidare till schlagerfinalen så kanske vi kan släppa det här sen.
Ett stundande bröllop som det däremot talats alldeles för lite om är att en av våra folkkäraste singlar, GB:s Clovve, ska gänga sig med en förmodligen isglasskylig brud vid namn Clovina.
Festligheterna går av stapeln i maj och tydligen ska det slås på stora trumman med Liseberg som vigselplats och Lisebergskaninen som best man. Man brukar ju ha en nära vän som best man och jag undrar hur GB-gubben och kaninen blev kompisar? Kanske finns det någon förening för storföretagsmaskotar som träffas med jämna mellanrum 0ch där de en gång i tiden fann varandra över en läskeblask eller så?
Bara att ge upp för alla tjejer som trånat efter GB-gubben under alla dessa år, de som efter en blöt kväll olovandes tagit med honom hem om man funnit honom övergiven utanför någon kiosk. Undrar vad denna Clovina har som ingen annan har. Förmodligen ett kallt hjärta … Hursomhelst, hjärtliga lyckönskningar till brudparet från Copy Charlotte!
—————————————————————————————-
Svänger
Att befinna sig i den kungliga huvudstaden hela helgen.
Svänger inte
Envisa förkylningar.
Ikväll byter jag snöyra mot schlageryra
I afton ska jag göra något jag aldrig trodde att jag skulle göra. Jag ska se Melodifestivalen live. Tack vare ett slentriandeltagande i en Telia-tävling på en mässa i november är jag nu ägare av två biljetter till kvällens schlagercirkus och jag är mycket spänd på hur det kommer att vara. Lika mycket som jag ser fram emot ett par timmars lättsam underhållning ser jag det som ett studiebesök i schlagerland. För folk ser ju rentav fanatiska ut på tv.
Av förhandsinformation från tävlingens pålitligaste källa, Aftonbladet nöje, är samtliga låtar mer eller mindre dåliga. Inte ens Sveriges mini-Michael Jackson, Darin, har tydligen något lyssningsvärt att komma med. Förhoppningsvis är han i alla fall bättre än han var som intervjuoffer i veckans Schulman Show – jag har sällan sett någon så svårintervjuad person. Killen var som en tyst tråkig mus. Men jag skulle bli mycket överraskad om han inte blir kvällens solklara vinnare. Discoglittret Alcazar och sex doldisar bör knappast kunna hota pojken med rådjursögonen.
Tyvärr känns det lite som att tävlingen i år går lite på tomgång, extremhysterin från föregående år verkar ha lagt sig för det är inte mycket till schlageryra här i Göteborg. Om viagra inte hamnat i skymundan av snöyran förstås. Förutom lite flaggor på Avenyn är det enda märkbara i reklamväg jag sett det här:
Delicato kör vidare på sin gamla reklamkampanj, en av de bättre i Sverige på senare år. Bäst att lyda deras råd och ladda ordentligt med rätt kost innan tävlingen så att man kan hänga med i den förmodligen galna publikens tempo.
Scandinavium here I come – hoppas ni bjuder på en riktigt spektakulär show. Glitter, glamour och om jag har tur den där Hollywood-killen Dolph. Vilken lördagskväll det här kan bli!
—————————————————————————————-
Svänger
Att mitt sällskap på kvällens festival verkar ha planer på både banderoll och en rejäl glitterdos. Det är rätta takter!
Svänger inte
Att behöva använda kraftigt våld för att kunna komma ut genom husporten. Aldrig har begreppet insnöad känts så aktuellt.
SJ, SJ, gamle vän, har du landets besvärligaste varumärke?
Så var det fredag igen. Dagen har bjudit på en resa till Jönköping för lite gamla hederliga kreativa möten – något av min favoritsysselsättning som copywriter. Och resan gick förvånansvärt smärtfritt trots snöoväder av den värre sorten.
Resor ger en tid att reflektera och när jag satt där på tåget funderade jag över SJ och deras varumärke. Detta varumärke måste vara bland det svåraste i hela landet att ladda med positiva värden. Hur ska de göra liksom? När de gör sitt jobb på ett bra sätt och därigenom levererar resenärerna till deras destination i tid så gör de bara vad folk har förväntat sig. När konduktörerna – eller tågmästare kanske det heter nuförtiden – är trevliga och tillmötesgående är det ju också bara vad folk har förväntat sig. Det är liksom väldigt svårt att överleverera och därigenom ge varumärket en positiv image.
När de gör ett riktigt bra jobb reagerar omvärlden alltså bara neutralt – men när de inte gör sitt jobb då skjuts det negativa giftpilar rakt in i varumärkets hjärta. Förseningar, otrevliga tågvärdar och undermålig information får ju oss i målgruppen att gå bananas. Det måste vara en mycket frustrerande känsla att ha det så här. Och att det dessutom är så många andra aktörer – Banverket och Väderguden till exempel – som spolierar SJ:s möjligheter att agera efter sina kärnvärden.
Förmodligen krävs det betydligt mer än gratis kaffe för att vi ska ta detta varumärke till våra hjärtan. Vad ska de göra egentligen? Jag är glad att mitt eget företag har det betydligt lättare att påverka varumärket positivt, jag skulle inte vilja vara i SJ:s kläder. Men i dag får de trots dörrar, belysning och högtalarsystem ur funktion godkänt – de lyckades faktiskt komma i tid i dessa extrema väderförhållanden. Grattis gamle vän!
———————————————————————————-
Svänger
Att efter en lång arbetsdag komma hem och upptäcka att det finns matrester i kylen. Lycka i all sin enkelhet.
Svänger inte
Tjatigt kanske, men denna förbannade snö. När skavi egentligen få sjunga ”Hejdå mitt vinterland”?
Senaste kommentarer